Host, host
Heey, jag har bronkit, aka inflammation i luftvägarna. håll tummarna för att jag blir frisk tills på lördag, (och fredag). typiskt... varför blir jag alltid sjuk när det är nåt jag ser fram emot?
god natt
au revoir
god natt
au revoir
Little Red Riding Hood
Hoppas att mamma och Kajsa blev glada nu ;) haha
och nu när jag har tid så kan jag ju lika gärna skriva igen. ifall det skulle ta ett tag till nästa gång så har ni nåt att läsa.
Jag sitter och väntar på att färgen på min vägg i mitt rum ska torka så att jag kan måla ett nytt lager.. heter det så? nää, vänta, det heter: "a new coat" på engelska. jag vet inte, men hursomhelst så sitter jag här och väntar och skriver en tråkig historiaredovisning och powerpoint.
Jag färgade håret igår och nu är det mörkt, det är mörkbrunt med rött i.
Ikväll ska jag till Helena och träffa Pauline och Caro. Vi kanske ska gå på "Little Red Riding Hood", den nya filmen med Amanda Seyfried. Den verkar bra. Och om vi går på den så ska vi oxå gå till Coldstone... Ett glasställe där jag inte varit än, men de säger att det är bättre än Diary Queen och det säger en del.
I morgon ska jag åka skidor med familjen, känns konstigt nu när det är vår ute, men det blir nog sista skiddagen för detta året så då måste jag ju åka.
Talk to you soon,
au revoir
och nu när jag har tid så kan jag ju lika gärna skriva igen. ifall det skulle ta ett tag till nästa gång så har ni nåt att läsa.
Jag sitter och väntar på att färgen på min vägg i mitt rum ska torka så att jag kan måla ett nytt lager.. heter det så? nää, vänta, det heter: "a new coat" på engelska. jag vet inte, men hursomhelst så sitter jag här och väntar och skriver en tråkig historiaredovisning och powerpoint.
Jag färgade håret igår och nu är det mörkt, det är mörkbrunt med rött i.
Ikväll ska jag till Helena och träffa Pauline och Caro. Vi kanske ska gå på "Little Red Riding Hood", den nya filmen med Amanda Seyfried. Den verkar bra. Och om vi går på den så ska vi oxå gå till Coldstone... Ett glasställe där jag inte varit än, men de säger att det är bättre än Diary Queen och det säger en del.
I morgon ska jag åka skidor med familjen, känns konstigt nu när det är vår ute, men det blir nog sista skiddagen för detta året så då måste jag ju åka.
Talk to you soon,
au revoir
Cheerleader
berättade jag om när jag var cheerleader för en dag? trodde inte det.
Jag fick inte vara en actual cheerleader, bara pröva outfiten, men det räckte för mig ;) haha
NOTICE: SPIRIT STICK!!! :O
It's a new bootlegger in town
2011-03-12
Nu har jag flyttat. Jag bor numera inte i Riverview utan i Bootlegger, eller som jag skulle säga: "in the mud". Det är lera överallt.
Den första helgen jag spenderade i Great Falls så hälsade vi på Ketih och Michelles vänner som bor just i Bootlegger, (lite historisk fakta; området heter så för att folk smugglade alkohol där under "the prohibition"... suck, kan bara det engelska ordet, men ni vet väl vad jag menar.)
De bor så att säga "på landet", men det är inte vad en vanlig svensk skulle se som "landet", eller ja, ordet är väl definerbart men när jag hörde att Krissy och Ed bodde på landet så föeställde jag mig att de hade ett hus, en stor trädgård, ett stall med hästar och en hage med grönt, friskt gräs. När vi kom fram till Krissy och Eds hus så fick jag se en annan sida av "landet". Deras hus var en trailer park, a.k.a en husvagn mer eller mindre, det var litet, trångt och stank av rök innomhus. De hade ingen stor grön, vacker trädgård utan en lerig yta utanför ytterdörren med plats för två stora "trucks" och en stor hästtranssport. Sedan hade de en hästhage, men inte var den fylld med grönt, friskt gräs, nej, den var fylld med lera. Det enda hästarna kunde äta av var en stor hög med hö i mitten av hagen. Stall hade de inte heller till sina fem hästar "det är för dyrt." De hade bara ett litet skjul med utrustning som sadlar och foder och sånt. Inte ens ett litet vindskydd till hästarna. Och då bor bor de i vindiga, kalla Montana.
När jag klev ur bilen den dagen, i början av augusti, så tänkte jag för mig själv: "Tack gode Gud för att jag inte bor såhär."
Någon gång i oktober så berättade Michelle att vi skulle flytta till våren. Först trodde jag att vi bara skulle flytta till ett annat hus, kanske till och med ett finare hus, ett större hus... snart fick jag veta att huset vi skulle flytta till låg på "landet".
I januari, efter jul och alla högtider så satte Michelle in en annons i tidningen, vårt hus var till salu. Huset på 104 29th Avenue NW. Well, även om Michelle är mäklare så gick det inte lika lätt som hon hoppats. Vi hade visningar varje helg men ingen var intresserad av att köpa det. Huset var tvunget att vara "spottless" varje gång vi lämnade det för att åka någonstans, ifall någon skulle vilja kolla på det under dagen. Det var flera veckor av frenetiskt städande. Trots alla människor som kom och gick från vårt hus så fick de inte huset sålt. Helt plötsligt var min värdfamilj pank.
Jag kunde inte bo kvar... Jag var bara ännu en kostnad för dem utöver deras tre barn och tre hundar och deras nya katt och deras marsvin. Men, jag visste hur svårt det hade varit att hitta en ny värdfamilj när min vän bytte. Det fanns inga värdfamiljer i Great Falls och min områdesrepresentant kunde jag inte prata med. Vi.. kommer inte så bra överens längre... min counsler lovade att prata med min områdesrepresentant dock och sa att de skulle försöka hitta en ny familj åt mig.
Jag ville inte flytta, jag hade bott med dem i 6 månader, och jag trivdes hos dem. Tänk om den nya värdfamiljen inte alls var lika snäll?
Hur som helst så löste sig det, min värdfamilj hittade en lösning, de lyckades hitta hyresgäster. Men vi skulle fortfarande flytta.
så nu har vi flyttat, till Bootlegger, 45 Teresa LN. Kom och hälsa på om ni vill, men akta er för leran!
2011-03-18
Det har nu gått en vecka sedan jag flyttade. Jag kan ju inte säga att det är en dröm, men det är okej. Jag har ett eget rum och jag har fått välja färg på mina väggar (som förut var chockrosa), vi har återigen internet, tack gode Gud ;) , våra hästar flyttar över imorgon :D och jag får köra lite bil här ute också, haha, jösses. och familjen kommer närmare varandra med tanke på att huset är så mycket mindre och det bara är en våning. Så det är helt okej, nackdelar finns det ju såklart, ganska många, det är längre till skolan, jag bor inte granne med Helena längre och ja, det är längre till allt :P till stan kan man inte få skjuts när man vill längre.. och vägen här ute är grusväg och väldigt dålig. men, det är bara 3 månader kvar och min värdfamilj är för det mesta underbar ;)
45 Teresa Lane
vår trädgård :P
mitt rum innan...
Byggare Bob målar...
Rummet är inte riktigt färdigmålat än, jag har en vägg kvar som ska vara mörkbrun. färgen på de andra tre väggarna heter peanutbutter :3 haha
hare bra
au revoir!
Nu har jag flyttat. Jag bor numera inte i Riverview utan i Bootlegger, eller som jag skulle säga: "in the mud". Det är lera överallt.
Den första helgen jag spenderade i Great Falls så hälsade vi på Ketih och Michelles vänner som bor just i Bootlegger, (lite historisk fakta; området heter så för att folk smugglade alkohol där under "the prohibition"... suck, kan bara det engelska ordet, men ni vet väl vad jag menar.)
De bor så att säga "på landet", men det är inte vad en vanlig svensk skulle se som "landet", eller ja, ordet är väl definerbart men när jag hörde att Krissy och Ed bodde på landet så föeställde jag mig att de hade ett hus, en stor trädgård, ett stall med hästar och en hage med grönt, friskt gräs. När vi kom fram till Krissy och Eds hus så fick jag se en annan sida av "landet". Deras hus var en trailer park, a.k.a en husvagn mer eller mindre, det var litet, trångt och stank av rök innomhus. De hade ingen stor grön, vacker trädgård utan en lerig yta utanför ytterdörren med plats för två stora "trucks" och en stor hästtranssport. Sedan hade de en hästhage, men inte var den fylld med grönt, friskt gräs, nej, den var fylld med lera. Det enda hästarna kunde äta av var en stor hög med hö i mitten av hagen. Stall hade de inte heller till sina fem hästar "det är för dyrt." De hade bara ett litet skjul med utrustning som sadlar och foder och sånt. Inte ens ett litet vindskydd till hästarna. Och då bor bor de i vindiga, kalla Montana.
När jag klev ur bilen den dagen, i början av augusti, så tänkte jag för mig själv: "Tack gode Gud för att jag inte bor såhär."
Någon gång i oktober så berättade Michelle att vi skulle flytta till våren. Först trodde jag att vi bara skulle flytta till ett annat hus, kanske till och med ett finare hus, ett större hus... snart fick jag veta att huset vi skulle flytta till låg på "landet".
I januari, efter jul och alla högtider så satte Michelle in en annons i tidningen, vårt hus var till salu. Huset på 104 29th Avenue NW. Well, även om Michelle är mäklare så gick det inte lika lätt som hon hoppats. Vi hade visningar varje helg men ingen var intresserad av att köpa det. Huset var tvunget att vara "spottless" varje gång vi lämnade det för att åka någonstans, ifall någon skulle vilja kolla på det under dagen. Det var flera veckor av frenetiskt städande. Trots alla människor som kom och gick från vårt hus så fick de inte huset sålt. Helt plötsligt var min värdfamilj pank.
Jag kunde inte bo kvar... Jag var bara ännu en kostnad för dem utöver deras tre barn och tre hundar och deras nya katt och deras marsvin. Men, jag visste hur svårt det hade varit att hitta en ny värdfamilj när min vän bytte. Det fanns inga värdfamiljer i Great Falls och min områdesrepresentant kunde jag inte prata med. Vi.. kommer inte så bra överens längre... min counsler lovade att prata med min områdesrepresentant dock och sa att de skulle försöka hitta en ny familj åt mig.
Jag ville inte flytta, jag hade bott med dem i 6 månader, och jag trivdes hos dem. Tänk om den nya värdfamiljen inte alls var lika snäll?
Hur som helst så löste sig det, min värdfamilj hittade en lösning, de lyckades hitta hyresgäster. Men vi skulle fortfarande flytta.
så nu har vi flyttat, till Bootlegger, 45 Teresa LN. Kom och hälsa på om ni vill, men akta er för leran!
2011-03-18
Det har nu gått en vecka sedan jag flyttade. Jag kan ju inte säga att det är en dröm, men det är okej. Jag har ett eget rum och jag har fått välja färg på mina väggar (som förut var chockrosa), vi har återigen internet, tack gode Gud ;) , våra hästar flyttar över imorgon :D och jag får köra lite bil här ute också, haha, jösses. och familjen kommer närmare varandra med tanke på att huset är så mycket mindre och det bara är en våning. Så det är helt okej, nackdelar finns det ju såklart, ganska många, det är längre till skolan, jag bor inte granne med Helena längre och ja, det är längre till allt :P till stan kan man inte få skjuts när man vill längre.. och vägen här ute är grusväg och väldigt dålig. men, det är bara 3 månader kvar och min värdfamilj är för det mesta underbar ;)
45 Teresa Lane
vår trädgård :P
mitt rum innan...
Byggare Bob målar...
Rummet är inte riktigt färdigmålat än, jag har en vägg kvar som ska vara mörkbrun. färgen på de andra tre väggarna heter peanutbutter :3 haha
hare bra
au revoir!
