filippaerikasofia

Som Paul säger: jag är adopterad för ett år. Och det är sant. Jag ska bo här nu, i en helt ny stad och med en ny familj i tio månader.
Jag kom hit i fredags eftermiddag, lokal tid. Vi ligger åtta timmar efter Sverige så hemma var det mitt i natten, men mitt Jet Lag hade gått över då efter veckan i New York och jag hade sovit mesta delen av flyget så det var inte så farligt.

Först flög jag från NYC till Denver och därefter från Denver till Great Falls, av planets storlek att dömma förstod jag att flygplatsen i GF inte var så stor.
När jag kom fram till GF undrade jag först hur jag skulle hitta familjen, om de skulle ha någon skylt eller om jag bara skulle se att de väntade på mig.
jag tittade mig omkring och försökte se på folk om de kände igen mig, om de väntade på mig. "Där, en barnfamilj, det kan vara dem! nej. De då? nej." Då hör jag en liten stämma alldeles till vänster om mig: "Filippa?" Jag vänder mig dit rösten kom ifrån. En kvinna med ett litet barn på armen tittar forskande på mig. Jag ler, det är alltså min värdmamma. "Oh, I didn't know if it was you first, I thought, could it be? Well, this is Paul and Rachel. Say hi!" Jag tittar ner en bit och där står två barn till. Pojken med tjockt rött hår och fräknar och flickan med kort brunt hår och bruna ögon. Så olika att man knappt kan tro att de är släkt.

När vi sätter oss i bilen börjar Paul överösa mig med frågor: "Filippa, vill du kolla på Draktränaren sen? har du sett den förut?", "Filippa, vet du, vi har ett wii spel hemma. har du spelat det nångång?", "Gissa vilken min favoritläsk är?", "Gissa min favoritfärg!" Med mera, med mera. Han är inte tyst länge den pojken, men söt, det är han.

När vi kom hem fick jag tid att packa upp mina grejer och byta om och sen åkte vi på grillkväll hos några av deras vänner. Sen tog Keith (min värdpappa) med mig till några av fallen i Great Falls. Det är så vacker natur här! Jag känner bara för att sätta mig ner och måla av allt ihop.

I lördags var vi på orientation och träffade områdesrepresentanten Amber och några av de andra STS studenterna i staden. Och sen åkte vi och badade och solade vid en pool som familjens andra vänner äger. På kvällen åkte vi till ytterliggare vänner och åt kakor (...) och grillade. Och jag lekte med Paul och Rachel och några andra barn. Herregud, så mycket som jag har lekt på dessa tre dagar! Och jag känner, att jag mycket hellre skulle vilja sitta och prata en hel kväll istället för att springa runt och leka Star Wars eller kurragömma eller datten. Kommer ihåg när jag var liten och inte för mitt liv kunde förstå hur de vuxna kunde sitta en hel kväll på samma plats och bara PRATA! "Gud vad tråkigt de måste ha det" tänkte jag, men nu, nu tycker jag att det är mycket trevligare. Tiderna förändras antar jag ;)

Idag åkte vi ut till en ranch som några som de känner äger. De hade hästar och hundar. Och Rachel och Paul red lite medan jag mest tog kort och kastade en pinne till en mycket ihärdig och slaffsig liten hund vid namn Whizz, Labradoren som kallas Labradork för att han är så dum. Som tur var hade jag fått låna en tröja av Michelle för jag blev helt lerig på grund av Whizz. Sen åkte vi hem och bytte om och sen åkte vi till kyrkan. Jag valde att följa med. Det var första gången de åkte till kyrkan sen jag kom hit så jag tänkte att det kan vara bra att följa med åtminstone en gång för att sedan bestämma om jag vill följa med fler gånger eller inte. Jag tror inte att jag ska det, bara ibland. Men jag tror att de uppskattade att jag följde med idag i alla fall.

Det är det som vi har hunnit med sen jag kom hit. Har säkert glömt nåt.

Imorgon ska vi gå till counslern och välja ämnen och se om jag får bli senior (hoppas).

Ha det så bra, ciao!