Två veckor
Idag är det två veckor sen jag träffade David sista gången. Jag kan inte fatta att det bara är två veckor sen, det känns som en evighet. Jag saknar honom så mycket.
Jag önskar att jag kunde åka hem till honom och gå in genom den bekanta dörren och säga hej till hans föräldrar och syster och gå upp till hans rum och sitta på hans säng och äta vattenmelon och titta på nån fånig skräckfilm som inte ens är läskig och somna vid tre och gå upp vid tolv. Jag saknar de små vardagliga men ändå underbara stunderna som vi hade denna sommaren. Sånt som man tog för givet just då, men som ändå var så betydelsefulla.
Denna sommaren har varit den bästa på många sätt, jag har haft David, jag har åkt på roadtrip med min bästa barndomsvän, jag har många fina minnen med mina underbara vänner, jag har varit på Liseberg, jag har gått ut, jag har träffat många nya härliga människor, jag har varit på Emmaboda, med festivaldagar som jag sent kommer att glömma, jag har tagit körkort, jag har kört en massa bil, jag har varit i New York med en massa folk som jag saknar, jag har kommit fram till mitt nya hem, Great Falls, och kommit in i min nya familj. Och jag gillar dem bara mer och mer för varje dag. De är så hjälpsamma och snälla. Jag skulle inte kunna önska något mer ifrån en värdfamilj.
Idag blev jag hembjuden till Pauline som är en fransk utbytesstudent som jag har umgåtts en del med. Hennes syster Linda bjöd hem några andra kompisar också. Minns inte riktigt deras namn, Kelsay hette den ena i alla fall. Om det nu stavas så... :P Den andras namn kommer jag inte ihåg. Sen var det en kille där också som hette Cody, men han var jätteblyg. Han gick efter en stund. Det var kul att träffa nya människor dock, det behöver jag. Umgås bara med utbytesstudenter just nu, det är så lätt att prata med dem eftersom man har någonting gemensamt. Då blir det lätt att man söker sig till varandra.
Nu ska jag sova, det är en lååång dag imorgon också.
Man går bara till 15.15, men tro mig, dagarna känns så mycket längre! I alla fall just nu, jag hoppas att de går fortare sen när man kommer in i det. Känns som om jag har gått i skolan jättelänge trots att detta bara var min andra dag, eller, rättare sagt, min första dag. Min första riktiga dag, trots att vi fick läxor i går med. Ska byta matteklass imorgon förresten, ska börja en lättare mattekurs, thank God! Vi hade diagnos idag och hälften av frågorna handlade om sånt som jag aldrig har räknat med förut, Sin, Cos, Log med mera, har ingen aning om hur man räknar ut det! :O
Och i helgen ska vi ut och campa med familjen så det inte bli någon uppdatering förrän på söndag tidigast. imorgon eftermiddag måste jag packa.
ciao! eller Au Revoir kanske jag ska börja säga nu när jag läser franska ;)
Jag önskar att jag kunde åka hem till honom och gå in genom den bekanta dörren och säga hej till hans föräldrar och syster och gå upp till hans rum och sitta på hans säng och äta vattenmelon och titta på nån fånig skräckfilm som inte ens är läskig och somna vid tre och gå upp vid tolv. Jag saknar de små vardagliga men ändå underbara stunderna som vi hade denna sommaren. Sånt som man tog för givet just då, men som ändå var så betydelsefulla.
Denna sommaren har varit den bästa på många sätt, jag har haft David, jag har åkt på roadtrip med min bästa barndomsvän, jag har många fina minnen med mina underbara vänner, jag har varit på Liseberg, jag har gått ut, jag har träffat många nya härliga människor, jag har varit på Emmaboda, med festivaldagar som jag sent kommer att glömma, jag har tagit körkort, jag har kört en massa bil, jag har varit i New York med en massa folk som jag saknar, jag har kommit fram till mitt nya hem, Great Falls, och kommit in i min nya familj. Och jag gillar dem bara mer och mer för varje dag. De är så hjälpsamma och snälla. Jag skulle inte kunna önska något mer ifrån en värdfamilj.
Idag blev jag hembjuden till Pauline som är en fransk utbytesstudent som jag har umgåtts en del med. Hennes syster Linda bjöd hem några andra kompisar också. Minns inte riktigt deras namn, Kelsay hette den ena i alla fall. Om det nu stavas så... :P Den andras namn kommer jag inte ihåg. Sen var det en kille där också som hette Cody, men han var jätteblyg. Han gick efter en stund. Det var kul att träffa nya människor dock, det behöver jag. Umgås bara med utbytesstudenter just nu, det är så lätt att prata med dem eftersom man har någonting gemensamt. Då blir det lätt att man söker sig till varandra.
Nu ska jag sova, det är en lååång dag imorgon också.
Man går bara till 15.15, men tro mig, dagarna känns så mycket längre! I alla fall just nu, jag hoppas att de går fortare sen när man kommer in i det. Känns som om jag har gått i skolan jättelänge trots att detta bara var min andra dag, eller, rättare sagt, min första dag. Min första riktiga dag, trots att vi fick läxor i går med. Ska byta matteklass imorgon förresten, ska börja en lättare mattekurs, thank God! Vi hade diagnos idag och hälften av frågorna handlade om sånt som jag aldrig har räknat med förut, Sin, Cos, Log med mera, har ingen aning om hur man räknar ut det! :O
Och i helgen ska vi ut och campa med familjen så det inte bli någon uppdatering förrän på söndag tidigast. imorgon eftermiddag måste jag packa.
ciao! eller Au Revoir kanske jag ska börja säga nu när jag läser franska ;)
Kommentarer
Postat av: Hannah Andersson
du är saknad ska du veta! <3
Postat av: Filippa
<3
Trackback
