Äntligen hemma igen
Förlåt, jag vet att det var fruktansvärt längesen jag skrev här nu, men ni förstår, jag har varit på "semester" i nio dagar. Och vi har knappt haft någon internetuppkoppling.
Men nu är jag tillbaka och kan skriva igen. Väldigt skönt.
Vi åkte i lördags klockan fem på morgonen och kom fram till hotellet i North Dakota någon gång på eftermiddagen. Bilen hade varit fullpackad med saker och människor. För både jag, Helena (som jag hade släpat med mig för att ha någon att umgås med och hon ville gärna följa med till mall of America), Rachel, Paul, James och Michelle plus Michelles mamma och pappa var med, alla intryckta i en och samma bil. Och alla saker då förstås. Väl framme vid hotellet så skulle alla åtta såklart dela rum för att det var billigast så. Det var ett två bäddsrum. Så jag och Helena fick en säng, nana och papa den andra och resten sov på golvet på madrasser. TRÅNGT!
Nästa dag var vi tvugna att åka i sex timmar till. väl framme så kom vi fram till ett litet sunkigt trailerhus i mitten av ingenstans. Underbart, där skulle jag alltså spendera min vecka. Jag var väldigt glad att jag hade Helena med mig.
Allt var smutsigt, badrummet, köket, besticken. Vårat rum som jag och Helena delade på luktade rök. Och vi hade inget planerat...
Men måndagen blev rätt bra, vi åkte till "uncle Mike" och åkte fyrhjuling i skogen och sen åkte vi till en kofarm och träffade två av Michelles kusiner som var i min ålder.
Och på tisdagen så följde vi med dem till deras skola. Vilken skillnad Willow River var mot CMR! Så fort jag och Helena öppnade dörren till cafeterian där alla hade lunch så vändes allas huvuden mot vårt håll. Alla visste att vi var nya. För Willow River har bara 400 studenter allt som allt och då är elementary school, middle school och high school inräknat. Vi fick varsin "visitor" skylt och följde sedan med Dominique (som min värdkusin heter) runt till olika klassrum och blev presenterade som just Dominiques värdkusiner (Även om Helena inte är det). Alla var nyfikna och ställde massor av frågor. Men det var bara kul att svara på dom.
Åh, jag blev lite avundsjuk, jag hade välidigt gärna velat gå på en mindre skola, en sån som Willow River. Då hade alla vetat vem man var efter första veckan. På CMR så smälter man in som en i mängden, jag vill inte vara en i mängden!
På onsdagen så åkte vi till stället som jag och Helena väntat på, Mall of America. Och naturligtvis så var det den bästa dagen på hela veckan. Vi fick inte nog med tid. Men saker hittade vi och pengar försvann. Jag hade lätt kunnat åka till det fyra våningar stora shoppingcentret en gång till. Men de andra verkade inte så sugna på det.
Måste bara inflika: De har en nöjespark mitt i shoppingcentret! och en undervattensvärld i källaren! Helt galet. Jag och Helean hade dock inte tid att åka några attraktioner. Vi hade fullt upp med att försöka hinna gå i alla affärer vi ville innan tiden var slut.
Torsdagen och fredagen var låååånga och tråkiga dagar. Vi väntade på att få åka hem. och det hände inte så mycket. Vi träffade lite släkt igen och åt lite och träffade lite mer släkt och åt lite till. Jösses.
Sen åkte vi hem på lördagsmorgonen och kom fram till hotellet i North Dakota (igen) på eftermiddagen. Och denna gång så sov jag och Helena på golvet medan de andra delade på de två sängarna. Sov inget bra alls.
Inte förrän klockan var halv tio började vi vår långa resa hemåt. (Michelle hade lovat att vi skulle försöka ge oss av vid åtta...) jag och Helena var klara långt innan alla andra. Jag hade gått upp tidigt för jag kunde inte sova längre. Hade legat och frusit hela natten för att jag låg mitt framför en fläkt av nåt slag som inte gick att stänga av helt. Och den blåste kall luft på mig hela natten.
Men så tillslut så kom vi hem, klockan fem i eftermiddags. Och nu ska jag gå och lägga mig i min säng. Äntligen. Och i morgon bär det av till skolan igen... känner inte för det. Denna veckan har jag tre prov. Det första på tisdag. Och sen måste jag ta igen två som jag missat. Antar att de är rätt svåra... suck. god natt.
au revoir!
Men nu är jag tillbaka och kan skriva igen. Väldigt skönt.
Vi åkte i lördags klockan fem på morgonen och kom fram till hotellet i North Dakota någon gång på eftermiddagen. Bilen hade varit fullpackad med saker och människor. För både jag, Helena (som jag hade släpat med mig för att ha någon att umgås med och hon ville gärna följa med till mall of America), Rachel, Paul, James och Michelle plus Michelles mamma och pappa var med, alla intryckta i en och samma bil. Och alla saker då förstås. Väl framme vid hotellet så skulle alla åtta såklart dela rum för att det var billigast så. Det var ett två bäddsrum. Så jag och Helena fick en säng, nana och papa den andra och resten sov på golvet på madrasser. TRÅNGT!
Nästa dag var vi tvugna att åka i sex timmar till. väl framme så kom vi fram till ett litet sunkigt trailerhus i mitten av ingenstans. Underbart, där skulle jag alltså spendera min vecka. Jag var väldigt glad att jag hade Helena med mig.
Allt var smutsigt, badrummet, köket, besticken. Vårat rum som jag och Helena delade på luktade rök. Och vi hade inget planerat...
Men måndagen blev rätt bra, vi åkte till "uncle Mike" och åkte fyrhjuling i skogen och sen åkte vi till en kofarm och träffade två av Michelles kusiner som var i min ålder.
Och på tisdagen så följde vi med dem till deras skola. Vilken skillnad Willow River var mot CMR! Så fort jag och Helena öppnade dörren till cafeterian där alla hade lunch så vändes allas huvuden mot vårt håll. Alla visste att vi var nya. För Willow River har bara 400 studenter allt som allt och då är elementary school, middle school och high school inräknat. Vi fick varsin "visitor" skylt och följde sedan med Dominique (som min värdkusin heter) runt till olika klassrum och blev presenterade som just Dominiques värdkusiner (Även om Helena inte är det). Alla var nyfikna och ställde massor av frågor. Men det var bara kul att svara på dom.
Åh, jag blev lite avundsjuk, jag hade välidigt gärna velat gå på en mindre skola, en sån som Willow River. Då hade alla vetat vem man var efter första veckan. På CMR så smälter man in som en i mängden, jag vill inte vara en i mängden!
På onsdagen så åkte vi till stället som jag och Helena väntat på, Mall of America. Och naturligtvis så var det den bästa dagen på hela veckan. Vi fick inte nog med tid. Men saker hittade vi och pengar försvann. Jag hade lätt kunnat åka till det fyra våningar stora shoppingcentret en gång till. Men de andra verkade inte så sugna på det.
Måste bara inflika: De har en nöjespark mitt i shoppingcentret! och en undervattensvärld i källaren! Helt galet. Jag och Helean hade dock inte tid att åka några attraktioner. Vi hade fullt upp med att försöka hinna gå i alla affärer vi ville innan tiden var slut.
Torsdagen och fredagen var låååånga och tråkiga dagar. Vi väntade på att få åka hem. och det hände inte så mycket. Vi träffade lite släkt igen och åt lite och träffade lite mer släkt och åt lite till. Jösses.
Sen åkte vi hem på lördagsmorgonen och kom fram till hotellet i North Dakota (igen) på eftermiddagen. Och denna gång så sov jag och Helena på golvet medan de andra delade på de två sängarna. Sov inget bra alls.
Inte förrän klockan var halv tio började vi vår långa resa hemåt. (Michelle hade lovat att vi skulle försöka ge oss av vid åtta...) jag och Helena var klara långt innan alla andra. Jag hade gått upp tidigt för jag kunde inte sova längre. Hade legat och frusit hela natten för att jag låg mitt framför en fläkt av nåt slag som inte gick att stänga av helt. Och den blåste kall luft på mig hela natten.
Men så tillslut så kom vi hem, klockan fem i eftermiddags. Och nu ska jag gå och lägga mig i min säng. Äntligen. Och i morgon bär det av till skolan igen... känner inte för det. Denna veckan har jag tre prov. Det första på tisdag. Och sen måste jag ta igen två som jag missat. Antar att de är rätt svåra... suck. god natt.
au revoir!
Kommentarer
Trackback
