filippaerikasofia

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.

Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.

Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.

Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut

Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division

Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt

Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom

För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in

För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent

För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt

För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej