Diffust, Roligt & Coolt
Det är återigen fredag. Den här helgen är lite diffus ännu. Ikväll ska jag vara barnvakt åt James, i morgon måste jag plugga historia med Helena och på kvällen så ska vi nog umgås med lite folk, men det är inte riktigt klart vilka det blir än och på söndag ska jag åka skidor med Rachel och hennes kompis Monique. Julia kanske följer med också och Tuff. Men det är inte heller klart än, så därför är den här helgen lite diffus.
Jag älskar min engelska lärare by the way x) kommer att sakna såna lärare som vi har här. Det finns ingen som mr. Faechner hemma. En mer sarkastisk människa få man leta efter. haha. Han berättade igår att han fått ett telefonsamtal för några dagar sen av en gammal kollega där hon frågade: "Is mr. Fagner there?" "I had to put the phone away and laugh", sa han, "I almost asked her: No, is mrs. Lesbian there?" herregud... han är galen. Idag så sa han: "Is anyones bithday coming up?" Garrett sa ja, mr. Faechner svarade: "Good for you" och började prata om något annat. alla i klassen tittade på varandra och började skratta. "sassy..." "what? oh, I'm sorry, I love u Garrett; *air hug*! I wasn't thinking about what I was saying." sen demonstrerade han även hur det ser ut när ens själ "smälter" för att man inte tar vara på talanger som man har. Fruktansvärt underhållande.
Jag var på ett tennismöte i går och tennissäsongen börjar den 7e mars. Riktigt snart alltså, ser fram emot det eftersom att jag blir andfådd bara av att gå upp för trapporna i skolan.... herregud.. snart kan jag väl inte ens gå från bilen till skolbyggnaden utan att få träningsvärk ;) that's what America does to you.
På tal om att gå från bilen till skolan; när jag gick den biten imorse så svär jag att mina lungor frös till is, åtminstone lite grann. Det är så sjukt kallt idag, det var -30 celsius i morse.
Och vet ni vad som är coolt? :3 det sitter en federal agent i en bil utanför mitt sovrumsfönster och spionerar på bilar på Division Road. Awesome. Jag och Michelle satt och försökte klura ut vem han kunde vara och han såg och oss kom och presenterade sig. Men jag undrar vem han spionerar på... Säkert nån knarklangare eller så. haha, jag vet inte.
Åh, jag fick min balklänning igår, den är så fin! Mörkblå och perfekt.
Nu måste jag äta innan Michelle och Keith drar iväg till deras vänner och jag måste ta hand om James.
au revoir!
Jag älskar min engelska lärare by the way x) kommer att sakna såna lärare som vi har här. Det finns ingen som mr. Faechner hemma. En mer sarkastisk människa få man leta efter. haha. Han berättade igår att han fått ett telefonsamtal för några dagar sen av en gammal kollega där hon frågade: "Is mr. Fagner there?" "I had to put the phone away and laugh", sa han, "I almost asked her: No, is mrs. Lesbian there?" herregud... han är galen. Idag så sa han: "Is anyones bithday coming up?" Garrett sa ja, mr. Faechner svarade: "Good for you" och började prata om något annat. alla i klassen tittade på varandra och började skratta. "sassy..." "what? oh, I'm sorry, I love u Garrett; *air hug*! I wasn't thinking about what I was saying." sen demonstrerade han även hur det ser ut när ens själ "smälter" för att man inte tar vara på talanger som man har. Fruktansvärt underhållande.
Jag var på ett tennismöte i går och tennissäsongen börjar den 7e mars. Riktigt snart alltså, ser fram emot det eftersom att jag blir andfådd bara av att gå upp för trapporna i skolan.... herregud.. snart kan jag väl inte ens gå från bilen till skolbyggnaden utan att få träningsvärk ;) that's what America does to you.
På tal om att gå från bilen till skolan; när jag gick den biten imorse så svär jag att mina lungor frös till is, åtminstone lite grann. Det är så sjukt kallt idag, det var -30 celsius i morse.
Och vet ni vad som är coolt? :3 det sitter en federal agent i en bil utanför mitt sovrumsfönster och spionerar på bilar på Division Road. Awesome. Jag och Michelle satt och försökte klura ut vem han kunde vara och han såg och oss kom och presenterade sig. Men jag undrar vem han spionerar på... Säkert nån knarklangare eller så. haha, jag vet inte.
Åh, jag fick min balklänning igår, den är så fin! Mörkblå och perfekt.
Nu måste jag äta innan Michelle och Keith drar iväg till deras vänner och jag måste ta hand om James.
au revoir!
It's Been Half A Year
augusti
september
oktober
november
december
januari
februari
6 månader har gått, det känns som om jag bodde i Sverige i en annan livstid. Jag minns det knappt längre. USA är min verklighet nu och jag vill inte lämna den verkligheten om 4 månader...
september
oktober
november
december
januari
februari
6 månader har gått, det känns som om jag bodde i Sverige i en annan livstid. Jag minns det knappt längre. USA är min verklighet nu och jag vill inte lämna den verkligheten om 4 månader...
Jag ville stanna där för evigt
Men ingenting är för alltid
För alltid blev så kort..
Evigheten tog plötsligt slut
en lång, mycket lång vecka
god dag, här sitter jag, förkyld och trött. jag tror att jag fick förkylningen i lördags förra veckan.
Inte så omöjligt, var nämligen och åkte skidor då. det skulle vara fantastiskt väder, 32F (0 grader celsius) solsken och inget snöoväder. Ha, lurad! vi åkte buss upp till backarna och när vi närmade oss bergen så snöade det, rejält, och det var så dimmigt att man inte såg tio meter framför bussen. vi kom fram till show down det var sjukt kallt, 30 cm lössnö i backarna och dimmigt. de kunde inte pista för det snöade hela tiden. men trots allt var det en ganska trevlig dag, vi träffade folk som vi åkte med och när jag satt upp i liften med en tjej som heter Justine så pratade vi om att jag var utbyteestudent och hon sa: "yeah, my best friend has two exchange students, one from France and one from Argentina, they are really nice!" "Wait, what is your best friends name? is it Jade Huston? and Pauline and Caro?" "Yes! How did you know?" "Because Pauline is one of my best friends here, and Caro and their family are really sweet." det var konstigt, haha.
vi åkte ifrån show down med bussen vid halv fem, bussresan hem brukar ta en och en halv timme, denna gång tog den tre och en halv timmar...
bussens vindrutetorkare frös fast på väg hem så busschaffören stannade bussen och gick ut och fixade dem, det var bara det att när hon skulle starta bussen igen så var vi fast. hon gasade på för att få upp oss ur snön men det gjorde det hela bara ännu värre. hon vände sig om och sa: "You might wanna call your parents becuase we're stuck... i will call a guy who can help us but it might take a while until we get out of here..." jaha, så det var bara att smsa michelle och säga att vi blir lite senare än planerat för vi sitter fast..
och där satt vi in the middle of nowhere i en buss med 30 ungdomar på väg hem från en skidanläggning.
tillslut kom mannen som skulle hjälpa oss, han körde en plogbil och försökte dra oss upp ur snön. vi rörde oss inte en millimeter, det enda som hände var att plogbilen ställde sig på sned och också blev fast i snön. underbart, vårt enda hopp satt fast precis som vi... efter lite sandande under plogbilens hjul så lyckades han komma därifrån dock men lämnade oss. jahopp. tack då.
jag: "i'm hungry" justen: "me too, i want pizza!" några ljushuvuden ringde en pizzeria: "Hi! i want to order two pizzas to, ummm..." "dude, we're next to a sign" "what does it say?" "umm... 'Paul J. Ericksen Memorial High Way'" "i want to have them delivered to Paul J. Ericksen Memorial High Way!" pizzakillen blev minst sagt lite förvånad: "You're kiddin' me" "NO! We are here, in a big skibus, and we're stuck in the snow and we're really hungry!"
men näää... vi fick ingen pizza... :'(
tillslut kom plogkillen tillbaka och försökte gräva upp oss ur snödrivorna som nu omringade oss. jag måste ju bara påpeka att han hade på sig reflexväst och cowboyhatt... var hittar man det om inte i Montana? sen försökte han dra upp oss igen. Denna gång lyckades han, men bara två meter för sen släppte busschafförtanten på gasen och vi stannade, igen! väntade ännu en timmas försök innan vi kom upp på vägen igen? nä, denna gången hade vi tur, han fick loss oss och vi kunde ÄNTLIGEN köra hemåt.... i 10 miles per hour (vilket inte är så snabbt).
vi kom i alla fall hem ganska välbehållna, lite senare än planerat men vi kom hem, tehe.
sen dess har jag varit småkrasslig hela veckan, förkyld och haft ont i halsen, inte alls kul. så det har varit en lång och seg vecka.
just det, i söndags var det the Superbowl! det sa jag kanske? i alla fall, Steelers förlorade och Packers vann, riktigt tråkigt tyckte såklart min Steelersfans familj.
Black Eyed Peas uppträdde mellan halvlekarna, de var riktigt, riktigt dåliga....
nästa vecka blir inge kul, massa uppsatser att skriva och test och grejer, hm.
alla hjärtans dag är på måndag, det lär bli intressant. de har pratat om det hela veckan på morning announcements, kommer troligtvis att vara helt galet, med folk som sjunger serenader till sina valentines och massor med blommor överallt.
men mer om det nästa vecka,
au revoir!
Inte så omöjligt, var nämligen och åkte skidor då. det skulle vara fantastiskt väder, 32F (0 grader celsius) solsken och inget snöoväder. Ha, lurad! vi åkte buss upp till backarna och när vi närmade oss bergen så snöade det, rejält, och det var så dimmigt att man inte såg tio meter framför bussen. vi kom fram till show down det var sjukt kallt, 30 cm lössnö i backarna och dimmigt. de kunde inte pista för det snöade hela tiden. men trots allt var det en ganska trevlig dag, vi träffade folk som vi åkte med och när jag satt upp i liften med en tjej som heter Justine så pratade vi om att jag var utbyteestudent och hon sa: "yeah, my best friend has two exchange students, one from France and one from Argentina, they are really nice!" "Wait, what is your best friends name? is it Jade Huston? and Pauline and Caro?" "Yes! How did you know?" "Because Pauline is one of my best friends here, and Caro and their family are really sweet." det var konstigt, haha.
vi åkte ifrån show down med bussen vid halv fem, bussresan hem brukar ta en och en halv timme, denna gång tog den tre och en halv timmar...
bussens vindrutetorkare frös fast på väg hem så busschaffören stannade bussen och gick ut och fixade dem, det var bara det att när hon skulle starta bussen igen så var vi fast. hon gasade på för att få upp oss ur snön men det gjorde det hela bara ännu värre. hon vände sig om och sa: "You might wanna call your parents becuase we're stuck... i will call a guy who can help us but it might take a while until we get out of here..." jaha, så det var bara att smsa michelle och säga att vi blir lite senare än planerat för vi sitter fast..
och där satt vi in the middle of nowhere i en buss med 30 ungdomar på väg hem från en skidanläggning.
tillslut kom mannen som skulle hjälpa oss, han körde en plogbil och försökte dra oss upp ur snön. vi rörde oss inte en millimeter, det enda som hände var att plogbilen ställde sig på sned och också blev fast i snön. underbart, vårt enda hopp satt fast precis som vi... efter lite sandande under plogbilens hjul så lyckades han komma därifrån dock men lämnade oss. jahopp. tack då.
jag: "i'm hungry" justen: "me too, i want pizza!" några ljushuvuden ringde en pizzeria: "Hi! i want to order two pizzas to, ummm..." "dude, we're next to a sign" "what does it say?" "umm... 'Paul J. Ericksen Memorial High Way'" "i want to have them delivered to Paul J. Ericksen Memorial High Way!" pizzakillen blev minst sagt lite förvånad: "You're kiddin' me" "NO! We are here, in a big skibus, and we're stuck in the snow and we're really hungry!"
men näää... vi fick ingen pizza... :'(
tillslut kom plogkillen tillbaka och försökte gräva upp oss ur snödrivorna som nu omringade oss. jag måste ju bara påpeka att han hade på sig reflexväst och cowboyhatt... var hittar man det om inte i Montana? sen försökte han dra upp oss igen. Denna gång lyckades han, men bara två meter för sen släppte busschafförtanten på gasen och vi stannade, igen! väntade ännu en timmas försök innan vi kom upp på vägen igen? nä, denna gången hade vi tur, han fick loss oss och vi kunde ÄNTLIGEN köra hemåt.... i 10 miles per hour (vilket inte är så snabbt).
vi kom i alla fall hem ganska välbehållna, lite senare än planerat men vi kom hem, tehe.
sen dess har jag varit småkrasslig hela veckan, förkyld och haft ont i halsen, inte alls kul. så det har varit en lång och seg vecka.
just det, i söndags var det the Superbowl! det sa jag kanske? i alla fall, Steelers förlorade och Packers vann, riktigt tråkigt tyckte såklart min Steelersfans familj.
Black Eyed Peas uppträdde mellan halvlekarna, de var riktigt, riktigt dåliga....
nästa vecka blir inge kul, massa uppsatser att skriva och test och grejer, hm.
alla hjärtans dag är på måndag, det lär bli intressant. de har pratat om det hela veckan på morning announcements, kommer troligtvis att vara helt galet, med folk som sjunger serenader till sina valentines och massor med blommor överallt.
men mer om det nästa vecka,
au revoir!
Kladdkaka
Åh, bakade kladdkakemuffins med Kajsa i eftermiddags. Hade glömt hur fantastiskt delicious det är! Så nu är jag glad ^^ åh, vad jag vill åka skidor till helgen... hm, hoppas att det blir lite varmare väder då.
Får se hur det blir med det. Nu ska jag ta tag i läxorna.
au revoir!
Får se hur det blir med det. Nu ska jag ta tag i läxorna.
au revoir!
