en lång, mycket lång vecka
god dag, här sitter jag, förkyld och trött. jag tror att jag fick förkylningen i lördags förra veckan.
Inte så omöjligt, var nämligen och åkte skidor då. det skulle vara fantastiskt väder, 32F (0 grader celsius) solsken och inget snöoväder. Ha, lurad! vi åkte buss upp till backarna och när vi närmade oss bergen så snöade det, rejält, och det var så dimmigt att man inte såg tio meter framför bussen. vi kom fram till show down det var sjukt kallt, 30 cm lössnö i backarna och dimmigt. de kunde inte pista för det snöade hela tiden. men trots allt var det en ganska trevlig dag, vi träffade folk som vi åkte med och när jag satt upp i liften med en tjej som heter Justine så pratade vi om att jag var utbyteestudent och hon sa: "yeah, my best friend has two exchange students, one from France and one from Argentina, they are really nice!" "Wait, what is your best friends name? is it Jade Huston? and Pauline and Caro?" "Yes! How did you know?" "Because Pauline is one of my best friends here, and Caro and their family are really sweet." det var konstigt, haha.
vi åkte ifrån show down med bussen vid halv fem, bussresan hem brukar ta en och en halv timme, denna gång tog den tre och en halv timmar...
bussens vindrutetorkare frös fast på väg hem så busschaffören stannade bussen och gick ut och fixade dem, det var bara det att när hon skulle starta bussen igen så var vi fast. hon gasade på för att få upp oss ur snön men det gjorde det hela bara ännu värre. hon vände sig om och sa: "You might wanna call your parents becuase we're stuck... i will call a guy who can help us but it might take a while until we get out of here..." jaha, så det var bara att smsa michelle och säga att vi blir lite senare än planerat för vi sitter fast..
och där satt vi in the middle of nowhere i en buss med 30 ungdomar på väg hem från en skidanläggning.
tillslut kom mannen som skulle hjälpa oss, han körde en plogbil och försökte dra oss upp ur snön. vi rörde oss inte en millimeter, det enda som hände var att plogbilen ställde sig på sned och också blev fast i snön. underbart, vårt enda hopp satt fast precis som vi... efter lite sandande under plogbilens hjul så lyckades han komma därifrån dock men lämnade oss. jahopp. tack då.
jag: "i'm hungry" justen: "me too, i want pizza!" några ljushuvuden ringde en pizzeria: "Hi! i want to order two pizzas to, ummm..." "dude, we're next to a sign" "what does it say?" "umm... 'Paul J. Ericksen Memorial High Way'" "i want to have them delivered to Paul J. Ericksen Memorial High Way!" pizzakillen blev minst sagt lite förvånad: "You're kiddin' me" "NO! We are here, in a big skibus, and we're stuck in the snow and we're really hungry!"
men näää... vi fick ingen pizza... :'(
tillslut kom plogkillen tillbaka och försökte gräva upp oss ur snödrivorna som nu omringade oss. jag måste ju bara påpeka att han hade på sig reflexväst och cowboyhatt... var hittar man det om inte i Montana? sen försökte han dra upp oss igen. Denna gång lyckades han, men bara två meter för sen släppte busschafförtanten på gasen och vi stannade, igen! väntade ännu en timmas försök innan vi kom upp på vägen igen? nä, denna gången hade vi tur, han fick loss oss och vi kunde ÄNTLIGEN köra hemåt.... i 10 miles per hour (vilket inte är så snabbt).
vi kom i alla fall hem ganska välbehållna, lite senare än planerat men vi kom hem, tehe.
sen dess har jag varit småkrasslig hela veckan, förkyld och haft ont i halsen, inte alls kul. så det har varit en lång och seg vecka.
just det, i söndags var det the Superbowl! det sa jag kanske? i alla fall, Steelers förlorade och Packers vann, riktigt tråkigt tyckte såklart min Steelersfans familj.
Black Eyed Peas uppträdde mellan halvlekarna, de var riktigt, riktigt dåliga....
nästa vecka blir inge kul, massa uppsatser att skriva och test och grejer, hm.
alla hjärtans dag är på måndag, det lär bli intressant. de har pratat om det hela veckan på morning announcements, kommer troligtvis att vara helt galet, med folk som sjunger serenader till sina valentines och massor med blommor överallt.
men mer om det nästa vecka,
au revoir!
Inte så omöjligt, var nämligen och åkte skidor då. det skulle vara fantastiskt väder, 32F (0 grader celsius) solsken och inget snöoväder. Ha, lurad! vi åkte buss upp till backarna och när vi närmade oss bergen så snöade det, rejält, och det var så dimmigt att man inte såg tio meter framför bussen. vi kom fram till show down det var sjukt kallt, 30 cm lössnö i backarna och dimmigt. de kunde inte pista för det snöade hela tiden. men trots allt var det en ganska trevlig dag, vi träffade folk som vi åkte med och när jag satt upp i liften med en tjej som heter Justine så pratade vi om att jag var utbyteestudent och hon sa: "yeah, my best friend has two exchange students, one from France and one from Argentina, they are really nice!" "Wait, what is your best friends name? is it Jade Huston? and Pauline and Caro?" "Yes! How did you know?" "Because Pauline is one of my best friends here, and Caro and their family are really sweet." det var konstigt, haha.
vi åkte ifrån show down med bussen vid halv fem, bussresan hem brukar ta en och en halv timme, denna gång tog den tre och en halv timmar...
bussens vindrutetorkare frös fast på väg hem så busschaffören stannade bussen och gick ut och fixade dem, det var bara det att när hon skulle starta bussen igen så var vi fast. hon gasade på för att få upp oss ur snön men det gjorde det hela bara ännu värre. hon vände sig om och sa: "You might wanna call your parents becuase we're stuck... i will call a guy who can help us but it might take a while until we get out of here..." jaha, så det var bara att smsa michelle och säga att vi blir lite senare än planerat för vi sitter fast..
och där satt vi in the middle of nowhere i en buss med 30 ungdomar på väg hem från en skidanläggning.
tillslut kom mannen som skulle hjälpa oss, han körde en plogbil och försökte dra oss upp ur snön. vi rörde oss inte en millimeter, det enda som hände var att plogbilen ställde sig på sned och också blev fast i snön. underbart, vårt enda hopp satt fast precis som vi... efter lite sandande under plogbilens hjul så lyckades han komma därifrån dock men lämnade oss. jahopp. tack då.
jag: "i'm hungry" justen: "me too, i want pizza!" några ljushuvuden ringde en pizzeria: "Hi! i want to order two pizzas to, ummm..." "dude, we're next to a sign" "what does it say?" "umm... 'Paul J. Ericksen Memorial High Way'" "i want to have them delivered to Paul J. Ericksen Memorial High Way!" pizzakillen blev minst sagt lite förvånad: "You're kiddin' me" "NO! We are here, in a big skibus, and we're stuck in the snow and we're really hungry!"
men näää... vi fick ingen pizza... :'(
tillslut kom plogkillen tillbaka och försökte gräva upp oss ur snödrivorna som nu omringade oss. jag måste ju bara påpeka att han hade på sig reflexväst och cowboyhatt... var hittar man det om inte i Montana? sen försökte han dra upp oss igen. Denna gång lyckades han, men bara två meter för sen släppte busschafförtanten på gasen och vi stannade, igen! väntade ännu en timmas försök innan vi kom upp på vägen igen? nä, denna gången hade vi tur, han fick loss oss och vi kunde ÄNTLIGEN köra hemåt.... i 10 miles per hour (vilket inte är så snabbt).
vi kom i alla fall hem ganska välbehållna, lite senare än planerat men vi kom hem, tehe.
sen dess har jag varit småkrasslig hela veckan, förkyld och haft ont i halsen, inte alls kul. så det har varit en lång och seg vecka.
just det, i söndags var det the Superbowl! det sa jag kanske? i alla fall, Steelers förlorade och Packers vann, riktigt tråkigt tyckte såklart min Steelersfans familj.
Black Eyed Peas uppträdde mellan halvlekarna, de var riktigt, riktigt dåliga....
nästa vecka blir inge kul, massa uppsatser att skriva och test och grejer, hm.
alla hjärtans dag är på måndag, det lär bli intressant. de har pratat om det hela veckan på morning announcements, kommer troligtvis att vara helt galet, med folk som sjunger serenader till sina valentines och massor med blommor överallt.
men mer om det nästa vecka,
au revoir!
Kommentarer
Trackback
