2011 incoming
2010-12-30
Jag kan inte riktigt förstå att det är sista dagen i december i morgon, sista dagen på år 2010. Var det inte nyss nyår? Eller, ja, det känns faktiskt ganska avlägset, men blev det inte nyss sommarlov då?
2010 har gått fort, fast ändå har det tagit en evighet.
Det har varit ett annorlunda och minnesvärt år på många vis, det började med att jag började övningsköra på körskolan, jag läste körkortssteori.... (gäsp), fyllde 18 år, jag träffade många nya människor under 2010, både i Sverige och naturligtvis också i USA. Mitt liv förändrades mer än en gång. Jag kommer alltid att minnas sommaren 2010, det var den bästa hittills, hösten var mer jobbig än fantastisk men jag tog mig igenom den och jag har lärt mig en hel del på vägen, ibland känns det som om jag redan har vuxit lite, medan andra dagar kan jag känna mig likadan som jag var innan jag åkte. Men en sak är säker, år 2010 har inte varit ett vanligt år och att bo i USA känns ganska normalt nu. Jag kan komma på mig själv med att fundera över hur det var att bo i Sverige. Det känns så längesen nu, efter snart fem månader borta. Ganska läskigt hur fort man glömmer.
Men om två dagar så kommer 2010 att vara över, och det kommer att kännas konstigt. 2011 är året då jag kommer att fylla 19, jag kommer att återvända till Sverige igen, jag kommer att börja trean med helt nya människor, och utan alla som jag alltid har gått i samma årskurs med, jag kommer att prata svenska varje dag istället för engelska.
Jag har ingen aning om hur 2011 kommer att bli, men jag hoppas att det blir ett bra år och sommaren ser redan rätt ljus ut. Mitt liv kommer att förändras igen, men denna gången tillbaka. Fast på något sätt så kommer ingenting någonsin att gå tillbaka till hur det var innan, för jag har upplevt något som de flesta inte har gjort och lärt känna så många nya personer och fått så många nya vänner att det aldrig kommer att bli samma sak igen, och det är det jag vill. Jag vill få nya perspektiv när jag är här, och det har jag fått.
I USA lever de flesta inte "the American dream" eller åtminstone så är "the American dream" inte lika fabulous som de vill få en att tro. Många fler än man tror bor i trailerhus, precis som jag kommer att göra om bara någon månad. Vi ska nämligen flytta, från huset vi bor i nu till ett trailerhus ute på landet. Huset är litet men vi kommer att äga mycket land och vi kommer att ha två hästar och nu har vi ju tre hundar och vi kommer att skaffa åtminstone två katter till.
Jag har alltid undrat vilka slags människor som måste bo i såna hus, och nu kommer jag att bo i ett själv. Vi flyttar för att Keith och Michelle tycker att huset vi bor i nu är för dyrt, när de flyttar så kommer de att kunna göra så mycket mer saker än de kan göra nu. De kommer att kunna resa mer till exempel.
Men flytten suger för min del, för jag kommer inte att bo så nära skolan längre, jag kommer inte att kunna gå och hälsa på Helena när jag vill, och de vet inte om vi kommer att ha någon internetuppkoppling, man har i alla fall ingen telefonmottagning där ute. Underbart, isolerad 4 miles utanför Great Falls centrum.
Jag önskar att jag kunde köra bil, men det får jag inte. Det blir intressant att se hur jag ska kunna åka till och från stan och liknande när vi flyttar. Jag får väl ta hästen när jag ska till en kompis eller in till stan, hö hö...
Vi får se hur det blir, jag får i alla fall mitt eget rum och vi flyttar inte förrän i februari tidigast.
au revoir
Jag kan inte riktigt förstå att det är sista dagen i december i morgon, sista dagen på år 2010. Var det inte nyss nyår? Eller, ja, det känns faktiskt ganska avlägset, men blev det inte nyss sommarlov då?
2010 har gått fort, fast ändå har det tagit en evighet.
Det har varit ett annorlunda och minnesvärt år på många vis, det började med att jag började övningsköra på körskolan, jag läste körkortssteori.... (gäsp), fyllde 18 år, jag träffade många nya människor under 2010, både i Sverige och naturligtvis också i USA. Mitt liv förändrades mer än en gång. Jag kommer alltid att minnas sommaren 2010, det var den bästa hittills, hösten var mer jobbig än fantastisk men jag tog mig igenom den och jag har lärt mig en hel del på vägen, ibland känns det som om jag redan har vuxit lite, medan andra dagar kan jag känna mig likadan som jag var innan jag åkte. Men en sak är säker, år 2010 har inte varit ett vanligt år och att bo i USA känns ganska normalt nu. Jag kan komma på mig själv med att fundera över hur det var att bo i Sverige. Det känns så längesen nu, efter snart fem månader borta. Ganska läskigt hur fort man glömmer.
Men om två dagar så kommer 2010 att vara över, och det kommer att kännas konstigt. 2011 är året då jag kommer att fylla 19, jag kommer att återvända till Sverige igen, jag kommer att börja trean med helt nya människor, och utan alla som jag alltid har gått i samma årskurs med, jag kommer att prata svenska varje dag istället för engelska.
Jag har ingen aning om hur 2011 kommer att bli, men jag hoppas att det blir ett bra år och sommaren ser redan rätt ljus ut. Mitt liv kommer att förändras igen, men denna gången tillbaka. Fast på något sätt så kommer ingenting någonsin att gå tillbaka till hur det var innan, för jag har upplevt något som de flesta inte har gjort och lärt känna så många nya personer och fått så många nya vänner att det aldrig kommer att bli samma sak igen, och det är det jag vill. Jag vill få nya perspektiv när jag är här, och det har jag fått.
I USA lever de flesta inte "the American dream" eller åtminstone så är "the American dream" inte lika fabulous som de vill få en att tro. Många fler än man tror bor i trailerhus, precis som jag kommer att göra om bara någon månad. Vi ska nämligen flytta, från huset vi bor i nu till ett trailerhus ute på landet. Huset är litet men vi kommer att äga mycket land och vi kommer att ha två hästar och nu har vi ju tre hundar och vi kommer att skaffa åtminstone två katter till.
Jag har alltid undrat vilka slags människor som måste bo i såna hus, och nu kommer jag att bo i ett själv. Vi flyttar för att Keith och Michelle tycker att huset vi bor i nu är för dyrt, när de flyttar så kommer de att kunna göra så mycket mer saker än de kan göra nu. De kommer att kunna resa mer till exempel.
Men flytten suger för min del, för jag kommer inte att bo så nära skolan längre, jag kommer inte att kunna gå och hälsa på Helena när jag vill, och de vet inte om vi kommer att ha någon internetuppkoppling, man har i alla fall ingen telefonmottagning där ute. Underbart, isolerad 4 miles utanför Great Falls centrum.
Jag önskar att jag kunde köra bil, men det får jag inte. Det blir intressant att se hur jag ska kunna åka till och från stan och liknande när vi flyttar. Jag får väl ta hästen när jag ska till en kompis eller in till stan, hö hö...
Vi får se hur det blir, jag får i alla fall mitt eget rum och vi flyttar inte förrän i februari tidigast.
au revoir
Kommentarer
Trackback
