Nedräkning!
Medan mina svenska vänner klär sig i eleganta klänningar och kostymer och förbereder sig inför studenten så förbereder jag mig inför min egen skolavslutning. Imorgon är den sista riktiga dagen i skolan, nästa vecka har vi bara slutprov.
Seniorsen hade sin sista skoldag igår så idag var en fjärdedel av CMR borta... det kändes jättekonstigt. Särskillt när vi hade government som är en senior klass, då var bara jag, Mira, Pauline och Caro där. Och Mr. Halverson förstås. Vi kollade på film, Frost/Nixon hette den. haha, väldigt intressant.
Helgen kommer för övrigt att vara fullspäckad med roligheter, imorgon ska jag umgås med Pauline, Mira och Caro och på lördag är Paulines avskedsfest (hon åker hem redan på tisdag), och på söndag så är det studentskivor som gäller. Och på måndag så är det the Senior Graduation Party på kvällen (fram till 4 på morgonen) och på tisdag blire att sova lääääänge och sen åka till flygplatsen och säga hej då till Pauline. :( Det är svårt att inse att det är dags att säga hej då till alla här nu.
Det kändes inte som om denna tiden skulle komma alls ett tag. Jag minns att jag hade samma känsla när jag skulle åka till USA. Skillnaden är att jag vet vad jag har att vänta mig när jag kommer hem härifrån, när jag skulle åka hit så hade jag ingen aning. Men det har varit ett bra år ändå. Ett långt år, men det är defnitivt ett minne för livet. Den andra halvan av året gick så mycket fortare än den första och det hände mycket mer. Tyvärr var det präglat av en hel del mindre roliga händelser. Men överlag så var det den bättre halvan av året. Första delen hade jag mest hemlängtan, men visst har jag bra minnen från min första tid i USA; New York till exempel, är ett av de bästa minnena. Homecoming veckan var väldigt kul, likaså Halloween, Thanksgiving och Black Friday. Och naturligtvis andra, mindre händelser emellan.
Skiddagarna jag hade med mina vänner var jättebra, jag önskar bara att jag hade åkt mer. Att spela tennis var kul, men säsongen var för kort p.g.a av snö och vind. Florida var naturligtvis underbart och ett av de bästa minnena likaså. De senaste veckorna har varit de bästa faktiskt. Det är så kul att signera yearbooks och få sin yearbook signerad. Det är kul att se vad folk skriver. En annan bra sak är ju att vi inte dog i lördags, vilket vi ju enligt vissa skulle ha gjort. De tycker jag att vi ska fira.
Jag var i staden Helena den dagen tillsammans med min vän Helena och hennes värdfamilj. Det är Montanas huvudstad. Haha, en patetisk liten huvudstad. Men fina viktorianska hus hade de ju i alla fall, något läskiga kanske, men finare än de i Great Falls. De hade till och med ett litet Downtown med GÅGATOR och GATUARTISTER, det du! Har inte jag sett på 10 månader. Men... shopping ställen var det inte gott om.
När 4 o'clock närmade sig (tiden då vi skulle dö enligt nån präst nånstans), så letade jag och Laura (Helenas värdsyster) domedagstecken, men trots att vi hittade några (en död ekorre utanför en kyrka plus husnummer 666) så lyckades vi ju överleva den 21 maj 2011. :) Och därmed så lämnade vi Helena (staden, inte min vän) och åkte hem till Great Falls där jag hade ett slumberparty hos mig på kvällen. Det var mysigt. Helena och jag planerade våra framtida liv i väntan på de andra (mycket intressanta öden...) och sen trillade de andra fem in lite allt eftersom. Vi satt och pratade och kollade i våra yearbooks (vilka var sprillans nya då) och berättade om lustiga människor på CMR för Marianna och Elena som går på en annan skola som heter Central.
I tisdags gav Mira, Caro och Pauline och jag våran government lärare Mr. Halverson en present, (i love it!) det är en kaffemugg med alla våra namn, och bredvid våra namn så har vi våra respektive länders flaggor i form av våra länder. Alltså, Sveriges flagga har formen av Sverige, osv. Sen hade vi ett citat längst ner: "Knowledge is knowing that a tomato is a fruit, wisdom is knowing not to put it in a fruitsalad". Han sa det citatet en gång och Mira sa att vår engelska lärare sagt samma citat. Mr. Halversons reaktion var: "What, I gave him that one! He didn't give me any credit for it?" haha, de är roliga. Han blev glad för den.
Jag och Mira gav även vår franska lärare Mrs. Davis ett foto med Mira och mig framför skolan med den franska flaggan emellan oss. På datorn skrev Mira: To the sweetest teacher" och så skrev vi våra franska namn Céline och Marie-Sophie. Samt gav vi henne en liten haklapp med den svenska, franska och tyska flaggan på. Det är till hennes lille son Turner som är 7 månader. Senare fick jag ett litet kuvert med mitt namn på, inuti var ett vykort där hon tackade så mycket för presenterna och sa att hon var så glad över att ha haft mig som elev. Hon är verkligen "the sweetest teacher", önskar att jag hade såna lärare hemma.
Jag och Helena har även en present till vår counsler. Det är bara en bild på mig och Helena där vi har skrivit våra namn och på ramen så står det: "Thanks for always helping us during the year! 2010-2011". Hon har verkligen hjälpt oss båda massor detta året. Haha, hon kanske till och med är glad att bli av med oss så mycket som vi har besökt henne.
Ja, det är många presenter som ska ges bort nu, och det är sorgligt, samtidigt som det är kul att de kommer att ha ett minne av mig för alltid eller i alla fall för en lång tid. Eftersom att man inte ens kommer att bo i samma land som de längre. Fy vad sorgligt. De är ju liksom där varje dag, så att komma hem till Sverige och inte ha några av mina bästa vänner där längre kommer att vara jättejobbgt. Lika jobbigt som att lämna mina vänner. Ibland önskar jag att alla jag tycker om fanns på samma plats så att man kunde träffa dem så ofta man ville.
Hursomhelst, det jag ville säga i detta inlägget var att jag har fått en graduation cap! :D ni vet, en sån där typisk, fyrkantig hatt med tofs! :D Den är mörkgrön och tofsen är grön och gul, precis som kära CMRs underbara 70-tals färger. Jag trodde inte att vi skulle få någon, än mindre gratis och kunna ta med den hem! :D så nu är jag excited. Vi kommer inte att få ha dem under Graduation cermonin dock, eftersom att vi inte är Seniors. Men vi får såna där rockar, eller vad det heter (gowns), men dem får vi bara låna om vi inte köper dem och det vill jag inte. Hatten är det enda jag behöver ta med mig hem från Graduation! (och diplomet också, men det är inte lika viktigt).
Sen, om endast en vecka, är det SOMMARLOV 2011!!!! ... :O galet. Men bli inte för exalterade nu, jag kommer inte hem förrän den 2a (3e?) juli. Så ni får vänta liiiiiite till :) men om enbart 3 veckor kommer min kära, svenska familj över! Det ska bli så kul att se dem igen. Efter 11 månader. Sista gången jag såg mina föräldrar så stod de på Arlanda flygplats och grät och vinkade hej då. Usch, den dagen vill jag inte gå tillbaka till, men nu är det snart slut på året och jag tror att vi båda har haft ett riktigt bra, händelserikt och annorlunda år och jag tror att båda är glada över detta år. Min familj hade en utbytesstudent själva nämligen, och han, Jason, bodde i mitt rum. (Stackars pojke, mitt rum har mörkröda tapeter och har en vit fondvägg med svarta blommor på) men uppenbarligen så led han inte alltför mycket av detta faktum eftersom han stannade hela året.
talk to you soon,
au revoir!
Seniorsen hade sin sista skoldag igår så idag var en fjärdedel av CMR borta... det kändes jättekonstigt. Särskillt när vi hade government som är en senior klass, då var bara jag, Mira, Pauline och Caro där. Och Mr. Halverson förstås. Vi kollade på film, Frost/Nixon hette den. haha, väldigt intressant.
Helgen kommer för övrigt att vara fullspäckad med roligheter, imorgon ska jag umgås med Pauline, Mira och Caro och på lördag är Paulines avskedsfest (hon åker hem redan på tisdag), och på söndag så är det studentskivor som gäller. Och på måndag så är det the Senior Graduation Party på kvällen (fram till 4 på morgonen) och på tisdag blire att sova lääääänge och sen åka till flygplatsen och säga hej då till Pauline. :( Det är svårt att inse att det är dags att säga hej då till alla här nu.
Det kändes inte som om denna tiden skulle komma alls ett tag. Jag minns att jag hade samma känsla när jag skulle åka till USA. Skillnaden är att jag vet vad jag har att vänta mig när jag kommer hem härifrån, när jag skulle åka hit så hade jag ingen aning. Men det har varit ett bra år ändå. Ett långt år, men det är defnitivt ett minne för livet. Den andra halvan av året gick så mycket fortare än den första och det hände mycket mer. Tyvärr var det präglat av en hel del mindre roliga händelser. Men överlag så var det den bättre halvan av året. Första delen hade jag mest hemlängtan, men visst har jag bra minnen från min första tid i USA; New York till exempel, är ett av de bästa minnena. Homecoming veckan var väldigt kul, likaså Halloween, Thanksgiving och Black Friday. Och naturligtvis andra, mindre händelser emellan.
Skiddagarna jag hade med mina vänner var jättebra, jag önskar bara att jag hade åkt mer. Att spela tennis var kul, men säsongen var för kort p.g.a av snö och vind. Florida var naturligtvis underbart och ett av de bästa minnena likaså. De senaste veckorna har varit de bästa faktiskt. Det är så kul att signera yearbooks och få sin yearbook signerad. Det är kul att se vad folk skriver. En annan bra sak är ju att vi inte dog i lördags, vilket vi ju enligt vissa skulle ha gjort. De tycker jag att vi ska fira.
Jag var i staden Helena den dagen tillsammans med min vän Helena och hennes värdfamilj. Det är Montanas huvudstad. Haha, en patetisk liten huvudstad. Men fina viktorianska hus hade de ju i alla fall, något läskiga kanske, men finare än de i Great Falls. De hade till och med ett litet Downtown med GÅGATOR och GATUARTISTER, det du! Har inte jag sett på 10 månader. Men... shopping ställen var det inte gott om.
När 4 o'clock närmade sig (tiden då vi skulle dö enligt nån präst nånstans), så letade jag och Laura (Helenas värdsyster) domedagstecken, men trots att vi hittade några (en död ekorre utanför en kyrka plus husnummer 666) så lyckades vi ju överleva den 21 maj 2011. :) Och därmed så lämnade vi Helena (staden, inte min vän) och åkte hem till Great Falls där jag hade ett slumberparty hos mig på kvällen. Det var mysigt. Helena och jag planerade våra framtida liv i väntan på de andra (mycket intressanta öden...) och sen trillade de andra fem in lite allt eftersom. Vi satt och pratade och kollade i våra yearbooks (vilka var sprillans nya då) och berättade om lustiga människor på CMR för Marianna och Elena som går på en annan skola som heter Central.
I tisdags gav Mira, Caro och Pauline och jag våran government lärare Mr. Halverson en present, (i love it!) det är en kaffemugg med alla våra namn, och bredvid våra namn så har vi våra respektive länders flaggor i form av våra länder. Alltså, Sveriges flagga har formen av Sverige, osv. Sen hade vi ett citat längst ner: "Knowledge is knowing that a tomato is a fruit, wisdom is knowing not to put it in a fruitsalad". Han sa det citatet en gång och Mira sa att vår engelska lärare sagt samma citat. Mr. Halversons reaktion var: "What, I gave him that one! He didn't give me any credit for it?" haha, de är roliga. Han blev glad för den.
Jag och Mira gav även vår franska lärare Mrs. Davis ett foto med Mira och mig framför skolan med den franska flaggan emellan oss. På datorn skrev Mira: To the sweetest teacher" och så skrev vi våra franska namn Céline och Marie-Sophie. Samt gav vi henne en liten haklapp med den svenska, franska och tyska flaggan på. Det är till hennes lille son Turner som är 7 månader. Senare fick jag ett litet kuvert med mitt namn på, inuti var ett vykort där hon tackade så mycket för presenterna och sa att hon var så glad över att ha haft mig som elev. Hon är verkligen "the sweetest teacher", önskar att jag hade såna lärare hemma.
Jag och Helena har även en present till vår counsler. Det är bara en bild på mig och Helena där vi har skrivit våra namn och på ramen så står det: "Thanks for always helping us during the year! 2010-2011". Hon har verkligen hjälpt oss båda massor detta året. Haha, hon kanske till och med är glad att bli av med oss så mycket som vi har besökt henne.
Ja, det är många presenter som ska ges bort nu, och det är sorgligt, samtidigt som det är kul att de kommer att ha ett minne av mig för alltid eller i alla fall för en lång tid. Eftersom att man inte ens kommer att bo i samma land som de längre. Fy vad sorgligt. De är ju liksom där varje dag, så att komma hem till Sverige och inte ha några av mina bästa vänner där längre kommer att vara jättejobbgt. Lika jobbigt som att lämna mina vänner. Ibland önskar jag att alla jag tycker om fanns på samma plats så att man kunde träffa dem så ofta man ville.
Hursomhelst, det jag ville säga i detta inlägget var att jag har fått en graduation cap! :D ni vet, en sån där typisk, fyrkantig hatt med tofs! :D Den är mörkgrön och tofsen är grön och gul, precis som kära CMRs underbara 70-tals färger. Jag trodde inte att vi skulle få någon, än mindre gratis och kunna ta med den hem! :D så nu är jag excited. Vi kommer inte att få ha dem under Graduation cermonin dock, eftersom att vi inte är Seniors. Men vi får såna där rockar, eller vad det heter (gowns), men dem får vi bara låna om vi inte köper dem och det vill jag inte. Hatten är det enda jag behöver ta med mig hem från Graduation! (och diplomet också, men det är inte lika viktigt).
Sen, om endast en vecka, är det SOMMARLOV 2011!!!! ... :O galet. Men bli inte för exalterade nu, jag kommer inte hem förrän den 2a (3e?) juli. Så ni får vänta liiiiiite till :) men om enbart 3 veckor kommer min kära, svenska familj över! Det ska bli så kul att se dem igen. Efter 11 månader. Sista gången jag såg mina föräldrar så stod de på Arlanda flygplats och grät och vinkade hej då. Usch, den dagen vill jag inte gå tillbaka till, men nu är det snart slut på året och jag tror att vi båda har haft ett riktigt bra, händelserikt och annorlunda år och jag tror att båda är glada över detta år. Min familj hade en utbytesstudent själva nämligen, och han, Jason, bodde i mitt rum. (Stackars pojke, mitt rum har mörkröda tapeter och har en vit fondvägg med svarta blommor på) men uppenbarligen så led han inte alltför mycket av detta faktum eftersom han stannade hela året.
talk to you soon,
au revoir!
Kommentarer
Postat av: mamma
Längtar!!
Trackback
