filippaerikasofia

Idag är det två veckor sen jag träffade David sista gången. Jag kan inte fatta att det bara är två veckor sen, det känns som en evighet. Jag saknar honom så mycket.
Jag önskar att jag kunde åka hem till honom och gå in genom den bekanta dörren och säga hej till hans föräldrar och syster och gå upp till hans rum och sitta på hans säng och äta vattenmelon och titta på nån fånig skräckfilm som inte ens är läskig och somna vid tre och gå upp vid tolv. Jag saknar de små vardagliga men ändå underbara stunderna som vi hade denna sommaren. Sånt som man tog för givet just då, men som ändå var så betydelsefulla.

Denna sommaren har varit den bästa på många sätt, jag har haft David, jag har åkt på roadtrip med min bästa barndomsvän, jag har många fina minnen med mina underbara vänner, jag har varit på Liseberg, jag har gått ut, jag har träffat många nya härliga människor, jag har varit på Emmaboda, med festivaldagar som jag sent kommer att glömma, jag har tagit körkort, jag har kört en massa bil, jag har varit i New York med en massa folk som jag saknar, jag har kommit fram till mitt nya hem, Great Falls, och kommit in i min nya familj. Och jag gillar dem bara mer och mer för varje dag. De är så hjälpsamma och snälla. Jag skulle inte kunna önska något mer ifrån en värdfamilj.

Idag blev jag hembjuden till Pauline som är en fransk utbytesstudent som jag har umgåtts en del med. Hennes syster Linda bjöd hem några andra kompisar också. Minns inte riktigt deras namn, Kelsay hette den ena i alla fall. Om det nu stavas så... :P Den andras namn kommer jag inte ihåg. Sen var det en kille där också som hette Cody, men han var jätteblyg. Han gick efter en stund. Det var kul att träffa nya människor dock, det behöver jag. Umgås bara med utbytesstudenter just nu, det är så lätt att prata med dem eftersom man har någonting gemensamt. Då blir det lätt att man söker sig till varandra.

Nu ska jag sova, det är en lååång dag imorgon också.
Man går bara till 15.15, men tro mig, dagarna känns så mycket längre! I alla fall just nu, jag hoppas att de går fortare sen när man kommer in i det. Känns som om jag har gått i skolan jättelänge trots att detta bara var min andra dag, eller, rättare sagt, min första dag. Min första riktiga dag, trots att vi fick läxor i går med. Ska byta matteklass imorgon förresten, ska börja en lättare mattekurs, thank God! Vi hade diagnos idag och hälften av frågorna handlade om sånt som jag aldrig har räknat med förut, Sin, Cos, Log med mera, har ingen aning om hur man räknar ut det! :O
Och i helgen ska vi ut och campa med familjen så det inte bli någon uppdatering förrän på söndag tidigast. imorgon eftermiddag måste jag packa.

ciao! eller Au Revoir kanske jag ska börja säga nu när jag läser franska ;)

Helvete... VARFÖR var jag tvungen att läsa matte? Jag frågade min counsler om jag inte fick ta en annan kurs istället eftersom jag tycker att matte är jobbigt hemma och antagligen kommer att tycka att det är ännu svårare här, på engelska och allt. Men allt hon sa var: "matte är en obligatorisk kurs." "Ja, men för utbytesstudenter?" "Ja, du måste läsa matte, vi vill ge er en utmaning här." Jo tack, jag har märkt det. Så då placerar de mig i Algebra 2/Trig fast jag ville gå den lättare kursen. "Det finns en Alg 2/Trig för de som har det lite svårt också. Du kan ju byta till den sen." Tack mrs. UTMANING.... Det är jävligt svårt och jag vet inte hur jag ska klara mig. Imorgon ska vi ha en diagnos för att se var vi ligger. Jag fattar ingenting av det som står i boken så det blir inte lätt... talen är konstiga, de räknar inte med hela tal utan med decimaler, typ: -4(2.1), -18.72/3.6. och jag äger ingen miniräknare och de skulle tydligen kosta 180 dollar styck. wtf??? Jag känner mig rätt hjälplös just nu. jag vill inte ens läsa matte och så måste jag läsa den svåra kursen för juniors.

De ända jag lärde känna idag var de två utbytesstudenter och en ny elev från Helena som jag hade rundvandring m.m med på morgonen. Jag hoppas att jag kommer att kunna lära känna nya människor snart för jag har bara två lektioner totalt med dem. Frågan är bara när det ska kunna hända. och hur blir det på lunchen imorrn? Jag längtar hem just nu. Amerika är ett galet land. 

Förresten så skrev jag upp mig för Skiclub och Poetry club idag.
Nu måste jag försöka se till att få lite matte gjord...
god natt

Det verkar som om amerikanarna inte kan få nog av klyshor och töntiga ordspråk. De har ett som lyder:"Great past...great future... Great Falls." åh, häftigt. Ett annat är "CMR, home of the Mighty Rustlers". Så det är alltså vad jag är nu, en Mighty Rustler.
Idag var första skoldagen, vi började 08.05 och samlades i idrottshallen, alla Freshmens, nya studenter och utbytesstudenter. Där satt vi lääääänge och lyssnade på när de presenterade lärarna och Cheerleadersen försökte få igång den något trötta och oentusiastiska publiken.
CMR, som min skola heter, har en musikkår också. Och jösses, de ÄR verkligen lustiga. Det var en tjej, hur ska jag uttrycka mig, som var av modell större som stod med sin klarinett och hoppade och skrek och tjoade varje gång bandet spelat klart en låt. Grejen var bara den att de andra i bandet inte gjorde det och mest verkade skämmas över henne.
Hon var dock inte den enda udda människan jag såg idag....det fanns många, tro mig. Och de i mina klasser är ofta yngre än mig. Dessutom får man inte småprata under lektionerna och man har bara fem minuter emellan där man måste leta upp sitt nästa klassrum så jag undrar när man ska kunna lära känna nya kompisar? Lunch har vi bara i 25 minuter...
Dock så verkar min Connections och franska lärare Mrs. Davis underbar. Dock så är hon med barn och kommer antagligen att försvinna i oktober... typiskt. Franska kommer att bli kul, det är jag säker på, likaså connections och forensic science. Min forensic science lärare Ms. Lavinder verkar också bra och kursen verkar jättekul! Vi får kolla på CSI avsnitt och poliser och liknande kommer att berätta för oss om hur de jobbar och så.
Men de är ju helt sjuka, detta var inte ens en riktig dag eftersom vi hade introduktion och så hade gick vi till varje lektion i en kvart var. Men ändå lyckades några lärare ge oss läxor till imorgon eller på fredag... vi fick läxa i matte, engelska, forensic science och franska.... galet.

det är väl bara att vänja sig.
ciao!

Igår var jag och valde ämnen på skolan. grymt stor skola, kommer säkert att tappa bort mig eller så får jag springa runt med en karta och se ut som en idiot... I alla fall, jag valde ämnen, och blev besviken över att jag hade så få egna val. Jag var tvungen att bli junior istället för senior, vilket betyder att jag inte kan ta graduation... och jag var tvungen att läsa matte så jag valde den lite lättare kursen och jag var tvungen att läsa nån typ att science så jag valde forensic science. Det verkar jättespännande! Det är som på CSI ;) man undersöker föremål från brottsplatser, inte riktiga antar jag men i alla fall. Sen måste jag läsa engelska 5-6, american government och US history. De ämnen jag valde själv var franska 1-2 och art. Och nästa termin ska jag ha American Government istället för Study Hall.
Blir nog kul! Sen vill jag gå med i nån klubb också, de hade jättemånga att välja bland men tyvärr så verkar det inte som om novel writing blir av... åååh, det verkade ju jättekul! Men, men, som sagt, finns fler att välja bland. Sporterna har redan kommit igång så de kan jag inte ta del av. Men i vår kanske jag börjar spela tennis... eller golf. Vi får se.

Idag ska vi åka till mallen och kolla på "riktiga" kläder, förut har de bara dragit med mig till second hand butiker (inget fel med det, men när man är där bara för att handla billigt så hittar man inte mycket...), och igår åkte vi till... wait for it... WAL MART!! Jippie!! det är som Ica Maxi! Och, just det ja, glömde, vi åkte till Sam's Club också! :D ... nej, inga kläder funna igår.

Nu ska jag gå och TVÄTTA lite kläder så att jag har NÅGOT att ha på mig när skolan börjar. Adjö! (Tack gode Gud för mina fem kilo i övervikt!)
ciao

Som Paul säger: jag är adopterad för ett år. Och det är sant. Jag ska bo här nu, i en helt ny stad och med en ny familj i tio månader.
Jag kom hit i fredags eftermiddag, lokal tid. Vi ligger åtta timmar efter Sverige så hemma var det mitt i natten, men mitt Jet Lag hade gått över då efter veckan i New York och jag hade sovit mesta delen av flyget så det var inte så farligt.

Först flög jag från NYC till Denver och därefter från Denver till Great Falls, av planets storlek att dömma förstod jag att flygplatsen i GF inte var så stor.
När jag kom fram till GF undrade jag först hur jag skulle hitta familjen, om de skulle ha någon skylt eller om jag bara skulle se att de väntade på mig.
jag tittade mig omkring och försökte se på folk om de kände igen mig, om de väntade på mig. "Där, en barnfamilj, det kan vara dem! nej. De då? nej." Då hör jag en liten stämma alldeles till vänster om mig: "Filippa?" Jag vänder mig dit rösten kom ifrån. En kvinna med ett litet barn på armen tittar forskande på mig. Jag ler, det är alltså min värdmamma. "Oh, I didn't know if it was you first, I thought, could it be? Well, this is Paul and Rachel. Say hi!" Jag tittar ner en bit och där står två barn till. Pojken med tjockt rött hår och fräknar och flickan med kort brunt hår och bruna ögon. Så olika att man knappt kan tro att de är släkt.

När vi sätter oss i bilen börjar Paul överösa mig med frågor: "Filippa, vill du kolla på Draktränaren sen? har du sett den förut?", "Filippa, vet du, vi har ett wii spel hemma. har du spelat det nångång?", "Gissa vilken min favoritläsk är?", "Gissa min favoritfärg!" Med mera, med mera. Han är inte tyst länge den pojken, men söt, det är han.

När vi kom hem fick jag tid att packa upp mina grejer och byta om och sen åkte vi på grillkväll hos några av deras vänner. Sen tog Keith (min värdpappa) med mig till några av fallen i Great Falls. Det är så vacker natur här! Jag känner bara för att sätta mig ner och måla av allt ihop.

I lördags var vi på orientation och träffade områdesrepresentanten Amber och några av de andra STS studenterna i staden. Och sen åkte vi och badade och solade vid en pool som familjens andra vänner äger. På kvällen åkte vi till ytterliggare vänner och åt kakor (...) och grillade. Och jag lekte med Paul och Rachel och några andra barn. Herregud, så mycket som jag har lekt på dessa tre dagar! Och jag känner, att jag mycket hellre skulle vilja sitta och prata en hel kväll istället för att springa runt och leka Star Wars eller kurragömma eller datten. Kommer ihåg när jag var liten och inte för mitt liv kunde förstå hur de vuxna kunde sitta en hel kväll på samma plats och bara PRATA! "Gud vad tråkigt de måste ha det" tänkte jag, men nu, nu tycker jag att det är mycket trevligare. Tiderna förändras antar jag ;)

Idag åkte vi ut till en ranch som några som de känner äger. De hade hästar och hundar. Och Rachel och Paul red lite medan jag mest tog kort och kastade en pinne till en mycket ihärdig och slaffsig liten hund vid namn Whizz, Labradoren som kallas Labradork för att han är så dum. Som tur var hade jag fått låna en tröja av Michelle för jag blev helt lerig på grund av Whizz. Sen åkte vi hem och bytte om och sen åkte vi till kyrkan. Jag valde att följa med. Det var första gången de åkte till kyrkan sen jag kom hit så jag tänkte att det kan vara bra att följa med åtminstone en gång för att sedan bestämma om jag vill följa med fler gånger eller inte. Jag tror inte att jag ska det, bara ibland. Men jag tror att de uppskattade att jag följde med idag i alla fall.

Det är det som vi har hunnit med sen jag kom hit. Har säkert glömt nåt.

Imorgon ska vi gå till counslern och välja ämnen och se om jag får bli senior (hoppas).

Ha det så bra, ciao!

Såg just ett e-mail från min värdmamma, hon berättade mycket tydligt att de är "ganska troende" och har regler för vilka kläder som är lämpliga att ha på sig... hon sa att man inte får ha för urringat (har bara med mig linnen och de ÄR urringade....) man måste kjolar som går till knäet, och kortbyxor måste gå LÄNGRE ner! jag har bara med mig korta kortbyxor! och om min pyjamas inte var "lämplig" så måste jag ha morgonrock... hon avslutade med, "pretty easy". jo, visst... "det är vad Gud lär oss att göra så vi följer hans lagar i vårt hus" skrev hon. jag hade INTE tänkt mig att de skulle vara såhär troende. Men hon erbjöd sig att åka och handla när jag kom fram, och uppenbarligen, så är det nödvändigt...
Det här känns inte bra, men jag hoppas att det inte är så farligt som det låter, de lär ju inte gilla mina kläder i alla fall...
Nu ska jag sova, ska upp 04.00 imorrn bitti.
god natt

Känns konstigt, det har snart gått en vecka sedan jag kom hit. Dagarna har bara flygit förbi. Vi har hunnit med så sjukt mycket! Vi har varit på Manhattan två gånger och sett nästan hela ön, vi har testat på baseball och amerikansk fotboll, vi har haft konstsimstävling och skrattat och vi har haft filmkväll och igår åkte vi till Jones Beach vilken var jättefin med STOORA vågor. Det enda minuset var väl de enorma fåglarna som praktiskt taget svärmade vid våra handdukar och maten som bestod av fritering, fett och liiite kyckling. mmm, gott!
Men nu är det snart slut på förberedelselägret och den riktiga anledningen till varför jag åkte till andra sidan atlanten väntar runt hörnet. Jag hoppas att det blir lika awesome som denna veckan har varit för jag har verkligen haft så sjukt kul och träffat så mycket härliga människor!

hoppas att allt är bra med er hemma!
ciao!

Nu är jag alltså i USA, mer exakt i New York på SUNY Maritime Collage i Bronx. Jag är här med STS så jag har inte kommit till min värdfamilj än. Vi är 74 utbytesstudenter som bor på campuset och det bor andra "vanliga" studenter här också. De nya studenterna, "the Freshmens" har precis börjat och de har någon sorts inskolning vilken är väldigt militär... ganska kul att se dem i sina vita T-shirts och rakade huvuden gå på led och ropa saker.

Vi gör en massa konstiga saker, idag hade vi konstsimstävling, de som gjorde bäst rörelser vann, nu på kvällen hade vi "Sing along" och i förrgår hade vi "music quiz" och på torsdag ska vi ha en show. Det blir nog kul! Sen åker jag till min familj på fredag. Jag ser fram emot att träffa dem även om det är lite läskigt.
Nu ska jag sova, vi ska till Manhattan imorgon så det gäller att vara utvilad! :D

God natt! Eller, god morgon för er det hemma i Sverige ;)
Ciao

Det står fullt av flyttkartonger i mitt rum nu. För idag är det bara två dagar tills jag ska åka till andra sidan atlanten. Först ska jag till New York och där ska jag vara i åtta dagar på ett förberedelseläger inför mitt kommande utbytesår i USA. Jag är spänd och förväntansfull inför resan men det känns också jobbigt att lämna alla här hemma. Det känns overkligt att jag ska åka nu tillsist, det har kännts så avlägset fram tills jag fick min familj och fick veta vart jag skulle bo. Vilket jag inte fick veta förrän för två veckor sedan. Men nu ska jag alltså åka, och jag ska åka snart. Och allt kommer att förändras, hela min vardag. Jag får en ny familj, nya husdjur, nya vanor, får tala ett annat språk och gå på en helt annan skola. Där går det inte Pesetmänniskor med sina alternativa stilar och högklackade skor. Där gäller väl munktröja och gympadojor.

Jag måste rensa i mitt rum därför att min familj här hemma ska ta emot en utbytesstudent ifrån Tyskland och han ska bo i mitt rum. Haha, stackarn, det är en femtonårig kille och mina väggar har mörkröda tapeter och en vit fondvägg med svarta blommor på... Han får väl tapetsera om, om han nu inte skulle gilla det.

nu ska jag iväg och göra lite nytta! ;P