filippaerikasofia

Från mig till er alla en riktigt glad påsk. ;) hur som helst; jag bor numera hos familjen Poulsen. De har haft fem andra utbytesstudenter innan och en av dem var från Sjöbo, i Sverige. Jag bor hos dem de sista två månaderna nu och i höst ska de ha en annan utbytesstudent från Österrike. De är jättetrevliga. Min värdpappa Mark har varit fotograf och min värdmamma arbetar som sjuksköterska, hon gillar att sy och måla. De har två katter; Mixie och Leiska (vilket betyder räv på tjeckiska) och två hundar; Shuffles och Shelby. Inga barn. Jag trivs jättebra efter de första två dagarna här.



sista dagen hos Morris'. Naturligtvis var alla Morris syskonen i mitt rum medan jag packade det sista.

Nu ska jag sova, ska upp till Walmart vid 8 imorgon, det är tydligen något de gör varje söndag. 
och sen så ska jag (förhoppningsvis?) till Disneyworld i Orlando nästa lördag med min nya coordinator och hennes utbytesstudenter :D 


Synen jag vaknade upp till igår, snö underbara snö; GO AWAY

talk to u soon,

au revoir

Idag har varit en bra dag.

Mira hade bakat en kaka åt mig <3 den smakade som risgrynsgröt men det var väldigt gulligt och det är ju tanken som räknas eller hur? ;) haha det stod: "Fil, we love you <3" på den. Mira brukar kalla mig Fil.
Min franska, engelska och bildlärare frågade hur det var med mig och min mattelärare mr. Olsen måste tro att jag är ett riktigt problembarn när jag blev nedkallad för tredje gången under hans lektion för denna veckan...
Libby och Tori skrev "a love note" till mig igår och sa: "jag vet inte vad som är fel, men vi är här för dig". gulligt. Jag har inte sagt något till dem, men de visste att det var nåt som var fel igår eftersom min lärare pratade med mig och undrade hur jag mådde. Aw, det hade aldrig en lärare i Sverige gjort. Toby erbjöd sig att låta mig bo hos henne eftersom hon hört att jag hade problem... Rykten sprider sig fort.
Och idag när jag skypade med min kompis så ville min värdpappa prata med mig och jag hade skype på ett tag innan jag stängde av det. efteråt sa min vän: "jag spelade in samtalet ifall han skulle slå dig."
hahahahahahha, underbart. det känns tryggt....

Hursomhelst, ska flytta till en ny familj imorgon. Det är inte lagligt att ha en utbytesstudent när man bor i en "single trailer park" enligt STS regler. (en "single trailer park" betyder att trailern är väldigt smal och i princip är som två stora husvagnar längdmässigt, i bredd är huset lite bredare än en husvagn men inte mycket)

Den nya familjen vet jag inte så mycket om, de är ett äldre par på över 50 år. De bor i ett nytt hus i ett fint område, i stan. De har inga barn men de har hundar och katter. Vet inte hur många. Jag vet inte om de är religösa. Jag vet att pappan är intresserad av historia x) "so he probably want to teach you about Montana history", åh, vad kul, historia lektioner hemmifrån, YES! ;) skämt åsido, jag tror att det blir bra, jag ser fram emot det. Jobbigt att vara här imorrn med Michelle dock, själv.. mitt påsklov börjar imorgon, men Paul and Rachels börjar inte förrän på torsdag. Och Michelle är inte glad på mig alls. Men jag vet att det här är bra, :) jag mår redan bättre.

fortsättning följer....

au revoir!

jag sa ifrån mamma.

snöbollen blev ett snöklot och jag fick höra många saker i dag, som att "vuxna har samma känslor som tonåringar, vi håller bara inne med dem" som att jag var ett litet barn. saker som "alla gör misstag, vi är bara människor". saker som att JAG brutit av kontakten med min områdesrepresentant när det i själva verket är HON som inte ringt på 2 månader för att göra sin månadsliga rapport. hon har inte brytt sig om mig alls sen jag hjälpte Pauline ut ifrån hennes hus när Pauline hade problem där. hur ska jag kunna lita på någon som jag hör gör såna saker mot någon? HUR? vem skulle jag prata med när jag hade problem här? skolan var de enda att vända sig till. de hjälpte pauline. de är på våran sida. men denna gången så hände inte det som var bäst för mig. det blev värre för alla.
jag ville aldrig att det skulle bli såhär.

vilket bra avslut på året.
jag är så jävla trött på alltihop. jag är trött på att bli behandlad som om jag var en tolvåring med ett förståndshandikapp. jag är SVENSK, inte dum i huvudet. nej, engelska är inte mitt modersmål men jag är bättre på det än vad det är på något andraspråk de lärt sig. jag fattar vad de säger, men i en situation där fyra vuxna är emot mig, då har jag svårt att försvara mig.

det hjälpte inte mamma. nu ska jag "sluta plugga så mkt och umgås mer med dem på vardagarna istället."
jag vill hem. man borde inte åka som utbytesstudent när man är 18 man är för gammal för att bli behandlad som ett barn då. och jag vill verkligen inte höra att jag "bara är en tonåring som överreagerar".

det är fan inte lätt att flytta in hos en familj som man inte alls känner och försöka få dem att gilla en och prata med dem om hur man känner sig och sen får man veta att familjen ska flytta till våren medan man bor där, till ett litet husvagnsliknande hus mitt ute i ödemarken och innan det ens gått upp för en vad det betyder (mer än att familjen ska äga hästar) så börjar de ha husvisningar och man måste städa frenetiskt varje dag och sedan på två minuter springa ut till bilen och köra ett kvarter bort i en timme medan husvisningen pågår. och sen när de försökt sälja huset i en månad så tar alla pengarna slut och familjen är helt pank. och JAG bor där. familjen är på dåligt humör och stämmningen i huset är allt annat än bra. och sen efter åtaliga husvisningar så kommer familjen fram till att ingen kommer att köpa huset. så de försöker hitta hyresgäster istället. de hittar några ganska snart och familjen köper trailer parken i bootlegger. inte direkt känt som ett fint område. ser ut som en soptipp.

sedan när de har köpt nya huset och börjat flyttningen, då drar sig de första hyresgästerna ur. nu står familjen pank där med två hus och fyra barn, tre hundar, en katt och ett marsvin. de flyttar in och börjar rensa upp röran, de hittar en ny hyresgäst och allt är frid och fröjd, i en vecka eller så. sen drar sig den andra hyresgästen ur. nu står de där igen, med två hus, ett helt tomt och det andra är litet, dåligt och väldigt stökigt. det tar ett tag och sen hittar de hyresgäst nummer tre. de ska flytta in första maj. vi får väl se om de gör det.

allt i den här familjen är katastrof. och jag är mitt i kaoset. jag mår inte bra av det. och jag är orolig för dem, och känner mig ivägen. men idag fick jag höra att amerikanare visar kärlek genom att ge upp något för någon annan och om den personen visar att den inte uppskattar det, då är familjen sårad. men jag vill ju hjälpa dem! de förstår inte det. men att ta en utbytesstudent när det är så kaotiskt som detta året varit för dem, det kanske inte är det bästa. för det är inte bara de som kommer att gå igenom ett kaotiskt år, även utbytesstudenten kommer att göra det.

jag förväntade mig ett relativt lugnt år, lojt, med ett lugnt tempo. det är allt annat än vad detta året har varit. så mycket problem... jag visste inte att någon kunde ha så mycket problem i bara en familj. de förstår det inte, för de har levt i kaoset för länge. men jag, jag har varit så jävla bortskämd, jag klarar inte av att se alla problem som hopar sig inför denna familj hela tiden. jag blir galen. och att bo här ute i ett sånt här hus gör mig ännu mera galen. och den enda utsikten jag har är ett brunt jordberg. och att skicka sms eller ringa.. HA försök du. om man har tålamod nog så måste man skicka om smset två gånger för att det ska nå fram. och man måste stå på exakt rätt ställe för att kunna skicka och ta emot.

jag vet inte om detta inlägg makes any sense at all, men jag måste sova nu.

sammanfattning: min dag har varit skit.

au revoir

Jag har ingen plats att andas. De låter mig inte andas.

var precis ute och red. Rachel hjälpte mig först och ledde hästen men sen så skrittade jag och Chico på själva ett tag. Det går ju bra så länge hästen inte får för sig att börja trava eller så... Om inte Rachel håller i hästen.

nu ska jag skriva på min extremt intressanta inlämningsuppgift om fiske och sjöar... den handlar faktiskt om Vättern ;)

au revoir

---

Jag är trött på folk som förväntar sig att man ska kunna allt som de kan bara för att de själva kan. Jag är trött på falska människor. Jag är trött på artiga skratt och kallprat. Jag är trött på att försöka göra sitt bästa men ändå känna sig bortglömd. Jag är trött på att vara trevlig mot allt och alla. Jag vill bara vara jag.

---

Jag hatar det där ljudet. Det ilande, skorrande ljudet av klockan som ringer när varje lektion börjar och slutar. Det tycks hålla på i en evighet innan det dör ut. Att jag inte får tinnitus är ett under. Och sen börjar lärarens malande röst. Sjunker och stiger. Emellanåt hörs någon ljusare röst från en frågvis elev som lyssnar. När jag tittar ut över klassrummet sover resten med ögonen öppna. De är långt bort, de bara låtsas lyssna. De lär sig ingenting, för tankarna är långt borta från Mr. Rosenleaf’s tegelklädda klassrum. Kanske på vad man ska göra när man blir utsläppt från fångenskapen, eller vad man ska äta till lunch, hur man ska fixa håret till dejten på lördag, tröjan man ska köpa efter skolan eller resmålet man ska fly till under helgen.

 

Jag vill bara ha lov nu. Men just det ja, jag är ju fast. Här:

När man lämnar CMR och åker norrut, så måste man passera Riverview, (där jag bodde innan) och åka ut på landsvägen, man måste passera vattentornet och området som kallas Eagle's Crossing. Husen där är fina, de är riktiga villor med två plan, och en liten gräsmatta. Men man måste passera det området också och åka längre norrut. Man kör ett tag på landsvägen och ser platt åkermark omkring sig, lite berg. Och sen på andra sidan kullarna så ser man några hus utströdda över det kala, bruna landskapet. Vid den tredje infarten på höger sida finns en väg som heter "Chandelle Street", det låter mycker finare än vad den är. Chandelle Street är en gropig jordväg som ingen förutom vi som åker på den varje dag bryr sig om. Utmed Chandelle Street finns trailer parks utsatta med jämna mellanrum. Husen är sjaskiga med flagnad fasadfärg och insjunkna tak, men bilar finns det gott om. Utanför varje trailer park står i genomsnitt fem bilar parkerade. En man har två flygplan och en stor hangar för dem. En annan granne har en porche.

 

Frågan är; varför lägga så mycket pengar på bilar när ens hus ser ut som en skrothög? Varför köpa en porche när man skulle kunna bo i ett finare hus? Folket som bor här ute anser sig vara lantmänniskor, men egentligen bor de bara här för att det är billigare. De odlar ingenting, de har bara en väldigt massa land därför att.. det finns en hel massa tomt land som ingen annan vill ha. Min familj har hästar, men varför betala en massa pengar för skötseln av dem när de har ont om pengar? ...

 

Min familj har nu kommit på att det är dyrt med bensin så de vill inte skjutsa oss in till stan så ofta längre. Det kunde de väl listat ut innan de flyttade ut hit till ingenstans?

 

Min värdmamma sa att de kanske ska adoptera ett fjärde barn nästa år. "Men det är inte mitt beslut". sa hon, jag tänkte: "nähe, vems beslut är det då? Är det Keith som bestämmer det eller..?"

"It's God's", sa hon.... jag är så trött på att höra det. Det är väl inte gud som bestämmer om de ska adoptera ett till barn eller inte...

 

Jag vill inte bo i denna familj för att det är Guds beslut, jag vill bo här för att det är deras beslut och deras vilja. För om det inte är det, så verkar ju inte Gud göra beslut som är det som är bäst för alla. För just nu, så känner jag mig mest ivägen här. Och jag skulle må bättre någon annanstans. Men det är ingen idé att flytta nu.

 

Bara åtta veckor kvar........

au revoir

Jaha, nu har jag snart varit 19 i en vecka... konstigt. det känns ju inte kan jag ju inte påstå. Känner mig fortfarande som 17, det är ju inte så att man går ut och firar på en klubb eller så haha.

Jag vaknade på fredagsmorgonen vid 06.10 som vanligt och min dörr var dekorerad med girlanger och grejer som jag höll på att trassla in mig i och i köket hade Michelle dekorerat bordet med söta små servetter och partyhattar och konfetti. Jag fick hemmagjorda blåbärspannkakor som jag hade beställt av Michelle och de hade köpt jordgubbar enbart för att det var min födelsedag. Sjukt gott såklart. När jag kom till skolan så hade Kajsa och Helena dekorerat mitt skåp med massa fina födelsedags flaggor och små lappar med svenska och tyska och engelska grattishälsningar och andra roliga citat. Vi hade bara halvdag denna dag för det var sista dagen på "the third quarter" så vi hade bara halvtimmes lektioner och slutade vid tolv.
Jag och Mira stannade kvar efter skolan dock och tog en massa bilder haha, för jag var tvungen att vänta på Kajsa och Michelle.

min dörr

frukost

jag är glad att jag har såna underbara vänner



På kvällen hade jag bjudit över Pauline, Caro, Helena och Mira. Kajsa var redan hos mig och vi hade det väldigt trevligt med svenska filmklipp och svensk musik. Känns mycket bättre att prata engelska med henne nu istället för att byta till svenska, och när vi byter språk så känns det jättekonstigt. När jag pratar svenska så tänker jag alltid: "vad konstig jag låter... är det såhär jag pratar hela tiden hemma?" jag är så van vid amerikanska nu... Kajsa frågade mig om jag drömmer på engelska eller svenska, men i ärlighetens namn så har jag ingen aning. Jag måste försöka komma ihåg någon replik från drömmen i så fall, för annars vet jag inte. Jag förstår ju båda språken så jag reflekterar liksom inte över om folk pratar engelska eller svenska i drömmen. Jag tror att jag drömmer på engelska för att för det mesta så tänker jag på engelska.
Och det är så fruktansvärt förvirrande om någon börjar snacka tyska för då överhettas min hjärna och liksom slutar fungera... så när jag ska säga nåt så kan det vara på nån blandning mellan tyska, engelska och svenska. U never know.... Lite som Harry Potter med ormspråket, jag vet inte vilket språk jag pratar på om någon börjar snacka tyska mitt i allt ihop.
Hur som helst... var var jag?
Jo, just det, folket kom över och vi åt fantastiskt god mat som min underbara american mom hade slitit för och lagat åt oss (jag erbjöd mig att hjälpa till, men det fick jag inte) och sen lekte vi en massa lekar. En av dem var att designa en klänning utav tidningspapper. Sjukt kul. Vi delade upp oss i två lag och var i två olika rum. En i varje lag var modell, och de andra två var skaparna. Riktigt snygga måste jag säga att de blev.
resultaten <3

sen var det prom på lördagen också, men det få jag skriva om en annan gång, för nu måste jag sova.
GOD NATT!!!

au revoir!