filippaerikasofia

Filippa vaknade klockan 06.00 denna dag av att Lady Gaga's "Just Dance" började spela på telefonen (ja, det är min väckarklockssignal och den är bra, lite lagom skränig sådär på morgonen, har inte börjat hata den än i alla fall) och så tänkte hon: "Åh vad kul! Idag är det första dagen på Homecoming week! Och i kväll är det Powderpuff game! Undrar om alla kommer att vara utklädda idag?"

Så kom hon till skolan och hoppades att hon inte skulle vara den enda som inte var utklädd och så gick hon till bildlektionen som vanligt. Men i korridorerna vimlade det bara av folk som såg helt vanliga ut, konstigt. Och väl på bildlektionen så var ingen utklädd heller, eller jo, det kom en tjej utklädd till plåtmannen i Trollkarlen från Oz, men så var hon den enda också.
Sedan var det några seniors som var utklädda till kakmonstret och en annan kille som var plåtman. Men annars, såg alla helt vanliga ut.

Efter skolan gick hon hem och gjorde läxor med Helena och skyndade sig för att hinna med allt innan vi skulle åka till Powderpuffmatchen.

Jag kanske borde berätta vad det är för nåt:
Powderpuff arrangeras bara en gång varje år och då får tjejerna spela football och killarna vara cheerleaders och "wranglers" vilka är CMRs dansteam. Helenas värdlillasyster och min mentor Kajsa skulle vara med, bland annat.

Matchen skulle börja klockan halv sju och vi gjorde oss redo för att åka när Helenas mamma ringde och sa att matchen blev inställd. Det var tydligen en kille som hade sprungit runt på Great Falls Highs skolområde med en pistol. Jag vet inte så mycket mer än det. Så det blev ingen match och våran roliga måndagskväll blev förstörd.

Så den första dagen på Homecoming Week blev inte alls som tänkt. Ett dussin utklädda elever och en inställd Powderpuffmatch. Great.

Hm.. hoppas att veckan inte slutar lika dåligt som den började i alla fall. Fredag ska bli kul!
Kanske... (a)

Junior klasströjan(baksidan)

au revoir!

Idag har jag hjälpt till att bygga en tornado, en "candycane", ett svart slott och så har jag gjort blommor.

Det e homecoming nästa vecka så jag har hjälpt till att bygga lite grejer till det.
Vårt tema är "Yellow Brick Road" alltså Trollkarlen från Oz. Kommer att bli sååå fint i vår korridor. Vi har byggt ett valv som föreställer det gröna slottet i filmen som man ska kunna gå under, awsome! :D
Vi ska jobba på det både på lördag och på söndag så helgen e uppbokad i alla fall, allt ska vara klart till på måndag.

I morgon är det fredag, och då ska jag först dansa klockan fyra, (har skrivit upp mig för en test grej som heter "15 for 15", betyder att jag får testa på att dansa vilka kurser jag vill (nästan) under femton gånger för 15 dollar) så imorgon gäller hip hop III - herregud - sen ska familjen till en majsodling och kolla... på majs? och sen ska jag nog gå och lyssna på ett band som spelar, de är inte alls långt ifrån vårt hus och det e för high schoolungdomar så det kan nog bli kul.
På lördag gäller fixa för homecoming, och så kanske det var nån "fest" som Key Club annordnar, på söndag gäller homecoming fixing och läääääääxor....

"Is the glass half full or are you drowning?" frågade min engelskalärare mig häromdan... kul... bara för att han ger oss så sjukt mycket att göra. Vi måste:

• lära oss 200 svåra engelska ord i veckan, de är 10% av betyget,
• läsa 75 sidor i veckan i vår bok (som vi har fått välja själva)
• skriva 1 Literary Letter om boken i veckan,
• till alldeles nyligen skulle vi läsa "The Crucible" som är en pjäs
• och skiva 10 "Dialectical Journals" om den
• skriva tre sidor eller tio minuter i vår "Writers Notebook" varje dag
• skriva en dikt varje vecka
• ha en "writers conferens" i veckan

Får se om det löser sig nästa vecka dock, men det tvivlar jag på, är nere och pratat med counslern var och varannan dag för att prata om engelskalektionerna. Och nu hade hon pratat med honom (äntligen) men det enda de kom fram till var att vi bara skulle lägga 30 min om dan på engelskaläxan(orna), lycka till med det. Och tack så hemskt mycket mrs. Graham. Kan ni tänka er att jag har ett A ändå på de 200 orden?? :O bara för att förra veckan fick jag 3 poäng av 19 och idag fick jag 5 av 19! :O det är en ökning med 2 poäng vilket betyder: A och 19 poäng till mig i protokollet. Nästa vecka måste jag dock ha 7 poäng för att ligga kvar på A o.s.v. Galet.

Så, nästa vecka är det alltså homecomingvecka och det ser jag fram emot! Jag och Helena laddade upp för dagen då vi (kanske) ska gå till skolan i pyjamas genom att gå till Victoria's Secret och köpa ett par finfina rosa-och vitrandiga pyjamasbyxor. Och så har jag köpt en homecoming T-shirt för Juniors, undrar när jag får den? Imorgon förhoppningsvis!

God natt !
au revoir!
(p.s har märkt att jag börjat särskriva ord utan att tänka på det så jag antar att jag jag har blivit lite engelskskadad ändå, får se hur jag skriver om nio månader... hehe...)

En helt vanlig septemberdag i Great Falls...

Det är fruktansvärt, men den första snön kom idag. Visst, det var rätt kallt på morgonen, typ 10 grader men jag hade aldrig trott att det skulle börja snöa och ännu mindre; att snön skulle ligga kvar...
Men jo, så är det! "Montana..." som alla suckar och sedan skrattar de lite bittert.
Det var på andra lektionen, vilket betyder franska för min del som de första stora snöflingorna singlade ned från himlen. Först fick jag för mig att det var oktober och tänkte att det inte var sååå farligt ändå, men sen kom jag på att det inte alls var oktober.. det är ju fortfarande september!

Så min härliga underbara fredag som jag längtat till hela veckan ändrade sig ganska hastigt till att bli en:
Kall, snöig, snyvig dag utan vare sig grillning eller fotbollsmatch.
Jaha... det var ju kul. Men nu skall vi inte deppa! Ikväll blir det mys med ett långt skönt bad, förkylningsmedicin, film, en varm gosig pyjamas och en kopp varmt te. Och ska vi festa till det lite och ta med engelska läxan?? Kanske!



Mitt hus. Där fönstret är, där har jag mitt rum.

One month, nine to go!

sitter och äter lunch nu, ska snart iväg till Helena och plugga lite engelska. Hon bor fyra minuter ifrån mitt hus, jättepraktiskt! Har tvättat två stora tvättar idag också, känner mig så duktig! haha.

Igår var jag, hon och Pauline på Dairy Queen och åt Blizzars = glaaaaass!
Amerikanska tårtor
Ursäkta den extremt dåliga bilden... glömde fota min glass också, hade ätit upp den innan jag kom på att jag skulle tagit kort på den, men nästa gång ska jag ta ett litet kort! lovar!


Jag och sis var på "the mall" igår också för att kolla på homecoming klänningar m.m, hittade ingenting.
måste hitta en klänning snart alltså, det är ju bara två veckor kvar!

Eftersom jag är oteknisk och alldeles nyss fattat hur man laddar upp bilder här (tack Melina) så kommer det lite gamla bilder nu.

Blev nästan lite tårögd när jag hittade ett litet rosa paket i badrummet i morse där det stod "Open Me". Jag läste kortet där det stod: "Love from Lil' Sis to Big Sis" och i paketet låg ett armband och en ring som Rachel gjort själv. Åååh, sååå gulligt. Och bättre blev det när jag blev serverad en skål med choco flingor och mjölk och en kopp med cappucino.
Har man fått världens gulligaste småsyskon eller vad??
Och dessutom, idag är det ledigt!

Nu ska vi iväg till Nana och Papa.
Ciao!

Varje morgon nu det senaste så har de pratat om homecoming på "morning announcements". Alla klasser har ett tema som handlar om kända gator, vårt är "the Yellow Brick Road" alltså vägen i Trollkarlen från Oz! :D soo excited! Åh, tänk att få klä sig som Dorothy.... (a)
Homecoming är den sista veckan i september och dansen är den 1 oktober. Ser verkligen fram emot det! Hoppas att jag hittar nån att gå med tills dess...

I morgon ska vi iväg och campa, igen! Jösses, blir en riktig friluftsmänniska här. Men kan ju bara tala om att när man campar här, så är det inte som hemma... inte som jag är van vid i alla fall.
Vi ska bara tälta i en natt den här gången i alla fall och på måndag så är det Labor day vilket är lika med, LEDIGT!

Men nu måste jag sova, kommer att vara död imorgon eftersom jag ska upp vid SJU!

God natt!

Idag kom första skoltidningen och gissa vem som var med i den? Just det, jag. och åtta andra utbytesstudenter.
Så folk i mina klasser sa att de hade läst om mig. Haha, men det var inte så farligt, de hade bara skrivit lite kort om vad vi hette, var vi kom ifrån och varför vi ville åka hit och så hade de en bild på alla tillsammans.

Jag, Helena och Pauline pratade om att börja på en danskurs tillsammans, alla höll med om att de behöver träna. Så vi ska kolla lite och vi fick namnet till några dansskolor som vi ska kolla upp. Det kanske blir magdans...
Skulle vara sjukt kul. Vi får se. Men träning.... behövs.

Idag hade vi ett oförberett test på engelskan. mr. Willey sa att ingen junior på high school någonsin fått noll poäng på det.. hehe, gissa vad, jag blev en av de första. Allvarligt talat, fattade ingenting. Det ända jag kommer ihåg från provet just nu var att ett svar skulle vara "imagenary writing" och så var det nån förklaring till det. Vi ska tydligen ha ett sånt test varje torsdag... med tolv frågor. Och sen kommer det ett större test på 22 frågor då och då och dessa test är 10% av betyget... jippie. Det var i alla fall lite skönt att se att de andra två utbytesstudenterna i klassen också såg helt oförstående ut. Och att killen brevid mig - som har bott här hela sitt liv - också fick noll rätt. Engelska lektionerna blir bara värre och värre...

Nu måste jag plugga historia till provet imorgon...
Ciao!

Det känns som om jag börjar komma in i det nu. Idag gick skoldagen ganska fort faktiskt.

Jag börjar vänja mig vid att gå upp klockan 06.15, äta frukost, prata lite med Keith, Rachel och Paul vid frukostbordet, göra mig i ordning, åka till skolan vid kvart i sju, sitta och prata med Jamie och Ray på mrs. Van Heels bildlektion, gå till franskan och säga "Bonjour, je m'appelle Céline (mitt nya franska namn ;)). Comment t'appelles-tu?" och sedan gå till US History och svara på dagens fråga hos mr. Titcomb. Japp, han heter så.
Sedan lunch med Pauline och Helena (ja, jag vet att det är namnet på huvudstaden i Montana), sedan gå till study hall där en kille alltid blir utskälld för att han har för högt ljud på sin iPod och där en tjej alltid frågar om hon kan få gå till sitt skåp. Sedan gäller det att springa (åt rätt håll) för att komma till matten, lämna in gårdagens räknade tal och höra militäriske mr. Olsen säga "it's pretty straight forward I think" om allt. Och sedan är det engelska med vimsige mr. Willey som påminner om en blandning av Robinson Crusoe och en hustomte med sina hawaiiskjortor nedstoppade i byxorna och sitt gråa, lockiga axellånga hår.
Hans ger de mest förvirrande uppgifter. Idag fick vi tio mintuer på oss att skriva tre sidor om... ja, vad? han inledde lektionen lite svävande med att säga, "first impression... I use to say that the first impression is the most delicate." jaha ja. Folk började prata med varandra, vad vill han att vi ska göra? "Wait! You are missing the point! I want you to write three pages in ten minutes about... anything! Go ahead!" Oh, thank you! Jag började skriva och jag skrev rätt snabbt, men inte en chans att man hinner skriva tre sidor på tio minuter! Jag är glad att vi får skriva dock, det är kul. Och han sa att vi ska få den här uppgiften varje lektion framöver, vi ska även skriva på helgerna. Vilket vissa inte var så nöjda med.

Sen går man lite längre bort i korridoren och kliver in i ms. Lavinders klassrum som luktar sötsliskigt, som en blandning mellan godis-och blomdoft. Jag kan inte säga om jag älskar den eller om den gör mig illamående. Lite av båda tror jag. Det är den bästa lukten på dagen, helt klart. Ms. Lavinder är en ganska typisk CSI typ, en hård, perfektionistisk överkvinna. Hon frågar alltid: "Makes sense?"

När Forensic Science lektionen är slut går man till sitt skåp, hämtar sin jacka (det är kallt här nu, måstet köpa höstjacka snart) och sin väska med alla STORA enkilos böcker i... För tro inte att man kan skippa att ge läxa i nåt ämne någon dag, nej då, i alla ämnen man kan få läxa i, får man läxa i. Till nästa dag. Fritid... vad är det?

Sen kommer Michelle och hämtar upp mig efter att hon hämtat Paul och Rachel och så åker vi hem, äter något och gör läxor. Sen försöker man socialisera sig med familjen så mycket som möjligt emellanåt, och såklart, så loggar man in på facebook. <3 Men grejen är den att tidsskillnaden är så stor så när jag äntligen kommer hem från skolan, då är klockan halv tolv där hemma! :/ Och när jag går upp på morgonen, då har ni inte kommit hem från skolan än. Och nu, nu har ni inte ens vaknat. Jobbigt det där.

Det är väl så mina skoldagar har sett ut de fyra dagar jag har gått i skolan. Eller förlåt, fem dagar, om man nu kan räkna med i onsdags.

Imorgon ska vi ta kort till Yearbook, vet inte om jag ska ha nån dock, de är rätt dyra. Och sen är det Club day! Yey! Men den enda gruppen som ska ha möte imorrn är International Club, eller vad den nu hette. Blev inbjuden till den idag, och alla utbytesstudenter på skolan får vara med. Kan ju vara trevligt.
I går så blev vi fotograferade av skoltidningen och fick svara på några frågor om varför vi valde att åka som utbytesstudenter och vad vi tyckte om Montana hittills. Inte kul att bli fotograferad med systemkamera i slutet på dagen... Ser inte fram emot att se reultatet om man säger så.  

Hoppas att kortet imorgon blir bättre
Ciao!

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.

Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.

Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.

Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut

Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division

Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt

Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom

För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in

För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent

För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt

För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

//Lars Winnerbäck

Idag är det två veckor sen jag träffade David sista gången. Jag kan inte fatta att det bara är två veckor sen, det känns som en evighet. Jag saknar honom så mycket.
Jag önskar att jag kunde åka hem till honom och gå in genom den bekanta dörren och säga hej till hans föräldrar och syster och gå upp till hans rum och sitta på hans säng och äta vattenmelon och titta på nån fånig skräckfilm som inte ens är läskig och somna vid tre och gå upp vid tolv. Jag saknar de små vardagliga men ändå underbara stunderna som vi hade denna sommaren. Sånt som man tog för givet just då, men som ändå var så betydelsefulla.

Denna sommaren har varit den bästa på många sätt, jag har haft David, jag har åkt på roadtrip med min bästa barndomsvän, jag har många fina minnen med mina underbara vänner, jag har varit på Liseberg, jag har gått ut, jag har träffat många nya härliga människor, jag har varit på Emmaboda, med festivaldagar som jag sent kommer att glömma, jag har tagit körkort, jag har kört en massa bil, jag har varit i New York med en massa folk som jag saknar, jag har kommit fram till mitt nya hem, Great Falls, och kommit in i min nya familj. Och jag gillar dem bara mer och mer för varje dag. De är så hjälpsamma och snälla. Jag skulle inte kunna önska något mer ifrån en värdfamilj.

Idag blev jag hembjuden till Pauline som är en fransk utbytesstudent som jag har umgåtts en del med. Hennes syster Linda bjöd hem några andra kompisar också. Minns inte riktigt deras namn, Kelsay hette den ena i alla fall. Om det nu stavas så... :P Den andras namn kommer jag inte ihåg. Sen var det en kille där också som hette Cody, men han var jätteblyg. Han gick efter en stund. Det var kul att träffa nya människor dock, det behöver jag. Umgås bara med utbytesstudenter just nu, det är så lätt att prata med dem eftersom man har någonting gemensamt. Då blir det lätt att man söker sig till varandra.

Nu ska jag sova, det är en lååång dag imorgon också.
Man går bara till 15.15, men tro mig, dagarna känns så mycket längre! I alla fall just nu, jag hoppas att de går fortare sen när man kommer in i det. Känns som om jag har gått i skolan jättelänge trots att detta bara var min andra dag, eller, rättare sagt, min första dag. Min första riktiga dag, trots att vi fick läxor i går med. Ska byta matteklass imorgon förresten, ska börja en lättare mattekurs, thank God! Vi hade diagnos idag och hälften av frågorna handlade om sånt som jag aldrig har räknat med förut, Sin, Cos, Log med mera, har ingen aning om hur man räknar ut det! :O
Och i helgen ska vi ut och campa med familjen så det inte bli någon uppdatering förrän på söndag tidigast. imorgon eftermiddag måste jag packa.

ciao! eller Au Revoir kanske jag ska börja säga nu när jag läser franska ;)

Helvete... VARFÖR var jag tvungen att läsa matte? Jag frågade min counsler om jag inte fick ta en annan kurs istället eftersom jag tycker att matte är jobbigt hemma och antagligen kommer att tycka att det är ännu svårare här, på engelska och allt. Men allt hon sa var: "matte är en obligatorisk kurs." "Ja, men för utbytesstudenter?" "Ja, du måste läsa matte, vi vill ge er en utmaning här." Jo tack, jag har märkt det. Så då placerar de mig i Algebra 2/Trig fast jag ville gå den lättare kursen. "Det finns en Alg 2/Trig för de som har det lite svårt också. Du kan ju byta till den sen." Tack mrs. UTMANING.... Det är jävligt svårt och jag vet inte hur jag ska klara mig. Imorgon ska vi ha en diagnos för att se var vi ligger. Jag fattar ingenting av det som står i boken så det blir inte lätt... talen är konstiga, de räknar inte med hela tal utan med decimaler, typ: -4(2.1), -18.72/3.6. och jag äger ingen miniräknare och de skulle tydligen kosta 180 dollar styck. wtf??? Jag känner mig rätt hjälplös just nu. jag vill inte ens läsa matte och så måste jag läsa den svåra kursen för juniors.

De ända jag lärde känna idag var de två utbytesstudenter och en ny elev från Helena som jag hade rundvandring m.m med på morgonen. Jag hoppas att jag kommer att kunna lära känna nya människor snart för jag har bara två lektioner totalt med dem. Frågan är bara när det ska kunna hända. och hur blir det på lunchen imorrn? Jag längtar hem just nu. Amerika är ett galet land. 

Förresten så skrev jag upp mig för Skiclub och Poetry club idag.
Nu måste jag försöka se till att få lite matte gjord...
god natt

Det verkar som om amerikanarna inte kan få nog av klyshor och töntiga ordspråk. De har ett som lyder:"Great past...great future... Great Falls." åh, häftigt. Ett annat är "CMR, home of the Mighty Rustlers". Så det är alltså vad jag är nu, en Mighty Rustler.
Idag var första skoldagen, vi började 08.05 och samlades i idrottshallen, alla Freshmens, nya studenter och utbytesstudenter. Där satt vi lääääänge och lyssnade på när de presenterade lärarna och Cheerleadersen försökte få igång den något trötta och oentusiastiska publiken.
CMR, som min skola heter, har en musikkår också. Och jösses, de ÄR verkligen lustiga. Det var en tjej, hur ska jag uttrycka mig, som var av modell större som stod med sin klarinett och hoppade och skrek och tjoade varje gång bandet spelat klart en låt. Grejen var bara den att de andra i bandet inte gjorde det och mest verkade skämmas över henne.
Hon var dock inte den enda udda människan jag såg idag....det fanns många, tro mig. Och de i mina klasser är ofta yngre än mig. Dessutom får man inte småprata under lektionerna och man har bara fem minuter emellan där man måste leta upp sitt nästa klassrum så jag undrar när man ska kunna lära känna nya kompisar? Lunch har vi bara i 25 minuter...
Dock så verkar min Connections och franska lärare Mrs. Davis underbar. Dock så är hon med barn och kommer antagligen att försvinna i oktober... typiskt. Franska kommer att bli kul, det är jag säker på, likaså connections och forensic science. Min forensic science lärare Ms. Lavinder verkar också bra och kursen verkar jättekul! Vi får kolla på CSI avsnitt och poliser och liknande kommer att berätta för oss om hur de jobbar och så.
Men de är ju helt sjuka, detta var inte ens en riktig dag eftersom vi hade introduktion och så hade gick vi till varje lektion i en kvart var. Men ändå lyckades några lärare ge oss läxor till imorgon eller på fredag... vi fick läxa i matte, engelska, forensic science och franska.... galet.

det är väl bara att vänja sig.
ciao!

Igår var jag och valde ämnen på skolan. grymt stor skola, kommer säkert att tappa bort mig eller så får jag springa runt med en karta och se ut som en idiot... I alla fall, jag valde ämnen, och blev besviken över att jag hade så få egna val. Jag var tvungen att bli junior istället för senior, vilket betyder att jag inte kan ta graduation... och jag var tvungen att läsa matte så jag valde den lite lättare kursen och jag var tvungen att läsa nån typ att science så jag valde forensic science. Det verkar jättespännande! Det är som på CSI ;) man undersöker föremål från brottsplatser, inte riktiga antar jag men i alla fall. Sen måste jag läsa engelska 5-6, american government och US history. De ämnen jag valde själv var franska 1-2 och art. Och nästa termin ska jag ha American Government istället för Study Hall.
Blir nog kul! Sen vill jag gå med i nån klubb också, de hade jättemånga att välja bland men tyvärr så verkar det inte som om novel writing blir av... åååh, det verkade ju jättekul! Men, men, som sagt, finns fler att välja bland. Sporterna har redan kommit igång så de kan jag inte ta del av. Men i vår kanske jag börjar spela tennis... eller golf. Vi får se.

Idag ska vi åka till mallen och kolla på "riktiga" kläder, förut har de bara dragit med mig till second hand butiker (inget fel med det, men när man är där bara för att handla billigt så hittar man inte mycket...), och igår åkte vi till... wait for it... WAL MART!! Jippie!! det är som Ica Maxi! Och, just det ja, glömde, vi åkte till Sam's Club också! :D ... nej, inga kläder funna igår.

Nu ska jag gå och TVÄTTA lite kläder så att jag har NÅGOT att ha på mig när skolan börjar. Adjö! (Tack gode Gud för mina fem kilo i övervikt!)
ciao

Som Paul säger: jag är adopterad för ett år. Och det är sant. Jag ska bo här nu, i en helt ny stad och med en ny familj i tio månader.
Jag kom hit i fredags eftermiddag, lokal tid. Vi ligger åtta timmar efter Sverige så hemma var det mitt i natten, men mitt Jet Lag hade gått över då efter veckan i New York och jag hade sovit mesta delen av flyget så det var inte så farligt.

Först flög jag från NYC till Denver och därefter från Denver till Great Falls, av planets storlek att dömma förstod jag att flygplatsen i GF inte var så stor.
När jag kom fram till GF undrade jag först hur jag skulle hitta familjen, om de skulle ha någon skylt eller om jag bara skulle se att de väntade på mig.
jag tittade mig omkring och försökte se på folk om de kände igen mig, om de väntade på mig. "Där, en barnfamilj, det kan vara dem! nej. De då? nej." Då hör jag en liten stämma alldeles till vänster om mig: "Filippa?" Jag vänder mig dit rösten kom ifrån. En kvinna med ett litet barn på armen tittar forskande på mig. Jag ler, det är alltså min värdmamma. "Oh, I didn't know if it was you first, I thought, could it be? Well, this is Paul and Rachel. Say hi!" Jag tittar ner en bit och där står två barn till. Pojken med tjockt rött hår och fräknar och flickan med kort brunt hår och bruna ögon. Så olika att man knappt kan tro att de är släkt.

När vi sätter oss i bilen börjar Paul överösa mig med frågor: "Filippa, vill du kolla på Draktränaren sen? har du sett den förut?", "Filippa, vet du, vi har ett wii spel hemma. har du spelat det nångång?", "Gissa vilken min favoritläsk är?", "Gissa min favoritfärg!" Med mera, med mera. Han är inte tyst länge den pojken, men söt, det är han.

När vi kom hem fick jag tid att packa upp mina grejer och byta om och sen åkte vi på grillkväll hos några av deras vänner. Sen tog Keith (min värdpappa) med mig till några av fallen i Great Falls. Det är så vacker natur här! Jag känner bara för att sätta mig ner och måla av allt ihop.

I lördags var vi på orientation och träffade områdesrepresentanten Amber och några av de andra STS studenterna i staden. Och sen åkte vi och badade och solade vid en pool som familjens andra vänner äger. På kvällen åkte vi till ytterliggare vänner och åt kakor (...) och grillade. Och jag lekte med Paul och Rachel och några andra barn. Herregud, så mycket som jag har lekt på dessa tre dagar! Och jag känner, att jag mycket hellre skulle vilja sitta och prata en hel kväll istället för att springa runt och leka Star Wars eller kurragömma eller datten. Kommer ihåg när jag var liten och inte för mitt liv kunde förstå hur de vuxna kunde sitta en hel kväll på samma plats och bara PRATA! "Gud vad tråkigt de måste ha det" tänkte jag, men nu, nu tycker jag att det är mycket trevligare. Tiderna förändras antar jag ;)

Idag åkte vi ut till en ranch som några som de känner äger. De hade hästar och hundar. Och Rachel och Paul red lite medan jag mest tog kort och kastade en pinne till en mycket ihärdig och slaffsig liten hund vid namn Whizz, Labradoren som kallas Labradork för att han är så dum. Som tur var hade jag fått låna en tröja av Michelle för jag blev helt lerig på grund av Whizz. Sen åkte vi hem och bytte om och sen åkte vi till kyrkan. Jag valde att följa med. Det var första gången de åkte till kyrkan sen jag kom hit så jag tänkte att det kan vara bra att följa med åtminstone en gång för att sedan bestämma om jag vill följa med fler gånger eller inte. Jag tror inte att jag ska det, bara ibland. Men jag tror att de uppskattade att jag följde med idag i alla fall.

Det är det som vi har hunnit med sen jag kom hit. Har säkert glömt nåt.

Imorgon ska vi gå till counslern och välja ämnen och se om jag får bli senior (hoppas).

Ha det så bra, ciao!

Såg just ett e-mail från min värdmamma, hon berättade mycket tydligt att de är "ganska troende" och har regler för vilka kläder som är lämpliga att ha på sig... hon sa att man inte får ha för urringat (har bara med mig linnen och de ÄR urringade....) man måste kjolar som går till knäet, och kortbyxor måste gå LÄNGRE ner! jag har bara med mig korta kortbyxor! och om min pyjamas inte var "lämplig" så måste jag ha morgonrock... hon avslutade med, "pretty easy". jo, visst... "det är vad Gud lär oss att göra så vi följer hans lagar i vårt hus" skrev hon. jag hade INTE tänkt mig att de skulle vara såhär troende. Men hon erbjöd sig att åka och handla när jag kom fram, och uppenbarligen, så är det nödvändigt...
Det här känns inte bra, men jag hoppas att det inte är så farligt som det låter, de lär ju inte gilla mina kläder i alla fall...
Nu ska jag sova, ska upp 04.00 imorrn bitti.
god natt

Känns konstigt, det har snart gått en vecka sedan jag kom hit. Dagarna har bara flygit förbi. Vi har hunnit med så sjukt mycket! Vi har varit på Manhattan två gånger och sett nästan hela ön, vi har testat på baseball och amerikansk fotboll, vi har haft konstsimstävling och skrattat och vi har haft filmkväll och igår åkte vi till Jones Beach vilken var jättefin med STOORA vågor. Det enda minuset var väl de enorma fåglarna som praktiskt taget svärmade vid våra handdukar och maten som bestod av fritering, fett och liiite kyckling. mmm, gott!
Men nu är det snart slut på förberedelselägret och den riktiga anledningen till varför jag åkte till andra sidan atlanten väntar runt hörnet. Jag hoppas att det blir lika awesome som denna veckan har varit för jag har verkligen haft så sjukt kul och träffat så mycket härliga människor!

hoppas att allt är bra med er hemma!
ciao!

Nu är jag alltså i USA, mer exakt i New York på SUNY Maritime Collage i Bronx. Jag är här med STS så jag har inte kommit till min värdfamilj än. Vi är 74 utbytesstudenter som bor på campuset och det bor andra "vanliga" studenter här också. De nya studenterna, "the Freshmens" har precis börjat och de har någon sorts inskolning vilken är väldigt militär... ganska kul att se dem i sina vita T-shirts och rakade huvuden gå på led och ropa saker.

Vi gör en massa konstiga saker, idag hade vi konstsimstävling, de som gjorde bäst rörelser vann, nu på kvällen hade vi "Sing along" och i förrgår hade vi "music quiz" och på torsdag ska vi ha en show. Det blir nog kul! Sen åker jag till min familj på fredag. Jag ser fram emot att träffa dem även om det är lite läskigt.
Nu ska jag sova, vi ska till Manhattan imorgon så det gäller att vara utvilad! :D

God natt! Eller, god morgon för er det hemma i Sverige ;)
Ciao